Beslut tas av näsan

Jag är medveten om att jag inte kommer få något nobelpris för den här iakttagelsen, men jag kan ändå inte låta bli att delge er den:

Fascinerande det här med dofter.
* Någon på mitt jobb luktar blåvitt raklödder. Jag vet inte ens om det fortfarande tillverkas, men efter att ha använt det i håret under min värsta tonårsrevolt, så vet jag mycket väl hur det luktar. Och det gör det inte bra. Riktigt vidrig, påträngande lukt, faktiskt. Får värsta tonårs-flashbacken varje gång jag passerar rummet.

* Min nya ansiktskräm (som jag köpte utan att provlukta) har samma doft som något skönhetsaktigt jag fick som barn. Om det var en parfym eller avlagt läppstift kommer jag inte ihåg, men det är en inte särskilt behaglig doft. Av samma skäl klarar jag inte av liljekonvaljparfym, eftersom jag hade en liten mini-flaska med det som barn. (inte för att jag hade en tragisk barndom, utan mer för att det luktar lite barnsligt, på något sätt.)

* Spolarvätskan i vår bil luktar sånt där skolklister i grå, trekantig plastflaska med röd kork. Yeck. Äckligt och kemiskt, liksom. Det vet ju alla att spolarvätska ska lukta citron. Precis som diskmedel.

* Hade en gång i tiden en pojkvän som använde samma herrparfym som min pappa. Jobbigt? You bet! Det tog slut snabbt, även om det kanske inte var enbart doften som påverkade mig till det beslutet.

* Köpte en ny favoritparfym på Heathrow. Älskar den! Synd att det här inte är det ultimata forumet för dofter. Men ni får väl njuta av flaskan.