Mycket vill ha mer

Jag kunde inte bärga mig. Koftan fick en ficka till. Jag fick mer förvaring. En grytlapp fick en ny uppgift. Alla blev nöjda.

Både form och funktion

Jag hade:
Ett behov att kunna förvara mobilen på ett praktiskt sätt.
Ett stycke rosa kofta utan fickor.
Ett gäng pannlappar att välja mellan.
Två minuter över.

Lätt som en plätt. Och fint blev det. Jag är nog mogen att ge mig på min sjukligt stora samling med grytlappar nu. Här ska sys fickor!

Vacker vintage

Ensam på en galge hos Myrorna hängde den här blåmönstrade 1950-talsklänningen. 

Den är egentligen alldeles för liten för mig, men alldeles för fin för att lämnas kvar. Lite vardagligt slitage och lappningar går att hitta, men det gör den bara ännu finare.

Rackham den rödes skatt?

Nej, kanske inte.

Men ett jädra fint containerfynd.

Nuförtiden gör jag nästan aldrig några såna.Mest för att jag är lite lat, men också för att containrarna blivit färre.

Men när jag var och hälsade på i min uppväxtstad gick jag och min mamma förbi en container där boende i ett höghus slängde galet och vist.

Där stoden där fina, gula kistan. Inuti har någon tapetserat med en ljus 60-talstapet och skrivit 1962? i ett hörn.

Fin, va!?

Den får behålla sin gula färg ett tag.

Det är en fas jag går igenom

Jahaja. Har fastnat i ett nytt begär. Rosa tantlampskärmar i tylliga material. Jag ser framför mig hur fint det skulle vara att samla dem på en hylla, på likadana enkla lampfötter.

Eller så skulle de passa jättefint i ett kafé. Kanske en lampa på varje bord...

Fast jag äger ju inget kafé... Det är kanske dags för en karriärändring, så jag får användning för mina skärmar.

Snygg fasad

Hittade en fantastisk låda med träpärlor. Men i ärlighetens namn var lådan snyggast.

Eh. Va?

 

Det är möjligt att det här föreställer en scen från det agrara samhället, då hela familjen slet på åkrarna för att få mat på bordet. Men jag tycker nog att det för tankarna mest till liemannen, jag. 

Och ett sånt gammalt korsstygnsbroderi måste ju ha en given plats i vilket modernt hem som helst.

När ska man hinna? Och vad!?

Nej, jag är kanske inte den första som kommit fram till följande faktum: Tiden räcker inte till.

Vissa saker skulle jag verkligen behöva hinna med för mitt välmåendes skull. Som att träna eller promenera.
Annat borde jag försöka hinna med för mitt inre välbefinnande. Som att läsa.

Hemma växer travarna med olästa böcker och tidningar.
Sedan någon vecka ligger de här på köksbordet och väntar på mig:

Har du läst något av dem? Kanske jag kan hinna läsa en snabbresumé i kommentarsfältet...




När man inte ens får vara i fred på toaletten minskar tillfällena till läsning dramatiskt...

Klart man hänger med!

Äntligen tillhör jag de där inredningsbloggarna som ärligt kan säga att "Mitt hem består av en del Ikea, en del loppis och en del moderna klassiker."

Ikea och loppis har jag för all del ägt tidigare, men de där moderna klassikerna har lyst med sin frånvaro. Jag är inte tillräckligt på för att lyckas fynda designermöbler. Dessutom är jag lite för snål också.

Och när jag hittade den här lilla pallen så trodde jag att den kunde komma från typ Hemslöjden. Den är i furu, med lite uppvikta kanter och smäckra ben och den passar perfekt som litet bord framför sonens tv-fåtölj.

Nu har jag, efter en del googlande, förstått att det nog kan vara en Visingsö som Carl Malmsten formgav 1953.

En nyligen avslutad auktion på Tradera slutade på 900 kronor. Nypris är 2150 kronor.

Jag betalade 20 kronor för min...

Sedan sist:

* Har vi varit på maskeradkalas. 
Det var trevligt.
Jag hade med mig Lejonkungen.

* Har jag hittat en trave gosiga, snudd på oanvända handdukar från Pelle Wäfvare på loppis. Förmodar att det är 1970-talsproduktion. Konsumåttan finns med på en tyglapp. Vi hade likadan i mitt barndomshem, har jag för mig. Åtta kronor styck. Fynd!
Det här tillhör de saker jag har uppskrivna på en mental inköpslapp varje gång jag går på loppis. För det är ju så man till slut får en komplett samling, inte genom att hitta allt man söker samtidigt.

 

* Har jag jobbat ganska mycket. Det är roligt, men lite jobbigt.