Inget för feng shui-mänschor

Och så fick mitt samlande ett sound track...



"I simply remember my favorite things
And then I don't feel so bad"

*Pust*

Den här veckan har varit tokig och i dag är första kvällen jag är hemma direkt efter jobbet.
Nu ska jag glida ner i soffan, titta på meningslös tv och slösticka på den socka jag började på för någon vecka sedan. Mönstret är Sockor med falska flätor från sticka (om man är medlem) och garnet Araucania Ranco Multy kommer från Garnkorgen.
Jag tycker verkligen om de dämpade färgerna som inte sticker ut.

Under nystanet kan man ana en stickpåse jag sydde av en halv kökshandduk och en restbit köksrutigt tyg för ett ta sedan. Lagom storlek för socksticken.

Starkare än ord

Vackert i fönstret

Vackert broderi i rött och blått är det på den här gardinen som jag hittade .... ja, gissa var.
Kanalen är sydd senare och det har inneburit att den övre broderade kanten i rött har hamnat på baksidan. Men det finns några hål som den tidigare ägaren säkert försökt dölja på det här sättet.
Jag funderade på att sprätta loss kanten, men blev så sugen på att sätta upp den att jag struntade i det den här gången.
Jag kan verkligen inte motstå vackra textilier på loppis.
Den här hade i alla fall förmånen att få placeras på ett synligt ställe, men allt för mycket hamnar bara i något skåp.

Att titta ut igenom

Två grönmålade fönster införskaffades tidigare i somras. De ska på sikt bli dörrar till ett platsbyggt vitrinskåp.
Men eftersom vi inte är där än så skruvade jag upp det ena i den stora öppning vi har mellan matrum och vardagsrum.
Fönstret är vitt på insidan.

Osympatiska fynd

I min farmors hem fanns den här näsduken kvar. Från ett OS, uppenbarligen, men vilket? Och är det alls lönt att spara en sån här liten tygbit?

Tänkte jag, och tittade nyfiket på de olika flaggorna. Och insåg att den här kanske är från Berlin 1936. För varken före eller efter har väl hakkors varit särskilt intressanta?
Och tittar man ännu noggrannare hittar man ett gäng flaggor för olika Storbrittaniska kolonier som väl inte heller levde särskilt mycket längre än 30-40-talet?
Flaggkunskap har aldrig varit min påse, så jag överlämnar gärna spekulerandet till er andra.

Over and out.

(Jag behöver väl inte ens påpeka det ohyggligt osympatiska med nationalsocialism och hakkors och sånt elände. En sån här näsduk sparar jag enbart av kuriösa skäl och inte politiska.)

Längre till vänster ser vi...

Maria önskade sig en fortsättning på trappväggen. Den ser ut såhär, med min gamla prickiga barnklänning, en skyltdocka iförd fyndad sköterskeklänning och min bonusmammas gamla skolköksförkläde. Nedanför står en spegel och en blommig tavla som inte fått något riktigt vägg-hem än.
Och längre till vänster hänger delar av min samling med tvättpåsar.

Att härskna till

Oj, vilken fin liten svepask jag hittade på loppis. Gammal och handgjord, och har förmodligen använts till matvaror. Den luktar fortfarande härsket smör trots idog skurning.

Jag behöver bli påmind ibland om tider då kylskåp, tupperware-lådor och hygien-noja inte fanns. Det ger mig perspektiv på tillvaron.

Psst

Ville bara berätta att hon Anna firar 100 000 besökare och lockar med en fin garnvinst i utlottningspåsen. Så. Nu vet ni det. Men försök inte vinna, för det tänkte jag göra.

Helt uppåt väggarna

Så här såg väggen ut för några månader sedan. Inte längre.
Nu har jag hittat ett gäng tavlor som platsar där också. Alla är inte längre ovala, för det finns så många fina tavlor som jag vill ha uppe. Och de flesta har fått behålla sina broderier - tvärs emot min ursprungliga plan då jag tänkte plocka bort dem och rama in fina papper.
Men det är som det gamla djungelordspråket lyder: "En broderad tavla är gräslig - många är kitschiga."

Nästan en samling

Det är lätt att tro att det här är två vackra lampfötter av oklar härkomst men i samma glasteknik som också använts till brevpressar under något hundratals år.

Titta noga och tänk en gång till.

Det här är istället vad vi i Agata-hemmet kallar "Farligt läge."


Först hittade jag den högra på loppis för inga pengar alls. Och tyckte om den. Sen hittade jag den andra för någon vecka sedan. För en tjuga, typ.

Det är såhär det brukar börja för mig.
En sak är bara rolig. Två är snubblande nära en samling, och jag börjar undermedvetet leta efter en tredje likadan sak på loppis. Och när jag hittar en tredje är grinden öppen. Då är det ju en samling och jag kan köpa hur många jag vill.
Det är så alla mina mängder med tvättpåsar, souvenirer, stjärnljusstakar, jesustavlor, mässingsljusstakar, pannlappar, kökshanddukar och annat kommit till.

Och det finns inte riktigt plats för en till samling. Om ni frågar maken, alltså...

Fynda är silver

Ännu en fin liten samling.
I går hittade jag den söta, lilla grodbroschen på loppis. 57 kronor för silver och markasiter tyckte jag var ett trevligt pris. De två andra oxiderade silverbroscherna har jag haft ett tag.
Den översta liljan hittade jag för några månader sedan på samma loppis. Det är inte markasiter på dem, utan stenar av glas (antar jag).

Små, små plagg

En inplanerad prematurbebis kommer snart till världen i min vänkrets.
Och eftersom det är så svårt att hitta mönster till barn i storlek 40 så kastar jag nu ut en efterlysning. Både stickning och syning vore roligt.

Några tips?

Fint i paket

En vän samlar på serien Smide som tillverkades av Gefle mellan 1966 och 1974.
Jag hade tur och hittade 4 kaffekoppar med fat för 40 kronor på loppis.
En kopp är missfärgad i botten och har en nagg, men de övriga ser bra ut.

För gryn och annat

Såna här fina konserveringsburkar har jag köpt på mig i många år, men numer är de svåra att hitta på loppisar. Synd, för de är utmärkta för gryn och flingor.

Nu hittade jag en, med en bit frystejp rejält fastklistrad på sidan. Trots att den hade texten Lingonsylt 1984 och egentligen borde räknas som tillräckligt ålderdomlig, så slet jag som en iller för att få bort den. Först blötläggning. Därefter skrapa med diskborste och gnugga med matolja. sist tog jag kemiskt ren bensin på en pappersbit och fick bort de sista klisterresterna.
Till slut gick det bra.

Snyggt hängt

För inte alltför länge sedan brukade såna här fina galgar ligga i de kartonger med gebort-galgar som en del loppisar håller sig med.
Så icke längre.
På tradera går de för svindlande summor, och jag betalade 15 kronor styck för de här i blandat utförande eftersom mina fina städrockar är värda att få hänga på något tidsenligt.

Med risk för att bli tjatig: Om jag bara kunde virka...

Något att hänga i granen, minsann

Genuint kitschiga saker kan jag inte motstå. Som två lådor julgranspumlor i tonade kulörer mellan grönt och cerise. Slitaget, liksom den lite opraktiska och fula upphängningen får mig att förstå att de inte är nytillverkade.

Och, se där. Bloggerskan fastnade för ovanlighetens skull på bild.

Och nu börjar jag längta till jul. Ska nog gå ut i den ännu osnöiga naturen i helgen och plocka lite tallkottar och lingonris och lummer till en eller ett par fina kransar.

Jamen, skål då

Jag tycker väldigt mycket om den här serien från Gustafsberg. Den heter Ingrid och jag har några olika delar sedan tidigare, men jag har aldrig sett några matservisdelar, utan bara kryddburkar, sockerskålar och nu även skålar.

Den här söta skålen har nog fungerat som blomfat, för den är fasligt missfärgad i botten. För tio kronor får man leva både med det och med en rejäl nagg. Ska följa min mammas tips och låta den stå med lite vinäger i sig. Det kan bleka bort de värsta missfärgningarna.

Skål på fotring

Hujedamej vilket fynd!

En galet stor porslinsskål, obetydligt sliten, vit och grann, stod och väntade på att få följa med någon kärleksfull person hem. Och - häpp - här har ni mej!

65 kronor var den helt klart värd!

Fat på fot

Turkost klarglas. På fot. 30 kronor.
Ett fint fynd.





Men vänta ... känner vi inte igen det här?

Jo!
Ett vitt fick följa med hem för inte alls länge sedan.
Båda är lika fina. Fast det vita är kanske lite finare...
Fy jäklarn vad jag ska baka småkakor nu!

Mer förvaring i hallen

När vi köpte vårt hus för sju år sedan slängde vi snabbt upp en hatthylla i hallen istället för den fula 70-talshyllan som satt där.
Hyllplanet och stången fanns i gömmorna och det andra for jag iväg och köpte lite snabbt. Måla hann jag inte med.

Och sedan dess har jag irriterat mig på att den är så liten. Den räcker inte ens in i hörnet, så vi förlorar en hel del bra utrymme som vi är i behov av. Och så omålad.

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen.
Köpte en stor limträskiva, sågade och målade och skruvade upp på väggen.

Det tog bara sju år.
Nu ryms även en av mina fina hattaskar som innehåller vantar och farmors gamla stråhatt, uppträdd på en traderafyndad hattpinne.

Rolighetsteorin

Livet blir roligare om man har roligt i vardagen.

Gråväder

Tokigt mycket på jobbet just nu. Men roligt, trots novembers tandläkarväder och mörker utan snö.

Har varit på loppis den senaste veckan och hittat många fina saker, men efter att ha jobbat flera extratimmar så orkar jag inte redovisa några fynd. Jag återkommer.

Nu ska jag sticka något varv innan jag somnar i soffan till Äntligen Hemma.

Utmärkelser

Tack, snälla Fru P för den fina awarden. Den gjorde mig glad! Jag skickar den vidare till några av mina trognaste besökare och kommenterare, Myggan, Eva i Halmstad och mammagumman.

Och den här har trillat in från lite olika håll, men jag har varit dålig på att ta tag det. Nu senast från Marias stick och läs. Med den följer en uppmaning att berätta tio saker om mig själv. Okej, jag gör väl ett försök:

1. Jag avskyr smulor i sängen och skulle aldrig komma på tanken att äta frukost där.
2. Jag är en utpräglad bra-å-ha-människa. Fyller alltid på förrådet av toapapper, torrvaror, konserver och tandkräm innan det tar slut. Det ställer en hel del krav på utrymme, kan jag meddela...
3. Jag funderar fortfarande på vad jag ska göra när jag blir stor. Tills vidare får jag väl jobba med det jag är utbildad till...
4. Hem utan böcker gör mig alltid lite illa till mods och misstänksam.
5. Jag älskar smaken av bittermandel och körsbärs. Alltså är jag en varm anhängare av nybakade kubb och Dr Pepper. Och björnklister. Fast bara att lukta på...
6. Har ända sedan jag var barn använt mig av mantrat "det där kan jag göra själv" om köpesaker. Dessvärre är hybrisen parad med lättja, så långt ifrån allt blir gjort. Men bara vetskapen om att jag kan ifall jag vill räcker långt.
7. Är ointresserad av sport.
8. Läser mycket och fort, så somliga böcker har jag läst så slarvigt att de knappast kan räknas som lästa. Bäst är det med ljudböcker, för då kan jag inte skumläsa sidor som jag godtyckligt dömt ut som ointressanta.
9. Är en utpräglad nostalgiker. Blir gråtmild av släktberättelser, gamla tider och levnadsförhållanden de hade då. Är ganska säker på att jag hade gjort mig utmärkt som bondmora på 1940-talet.
10. Har alltid pysslat. Har alltid något på gång. Har alltid, alltid material för påtänkt pysslande hemma. Kommer aldrig förstå de som inte går igång på kreativt pysslande och gör saker själv. Vad håller de på med under dygnets lediga timmar?

Och nu skulle jag egentligen skicka den här utmärkelsen vidare, men se det gör jag inte. Alla har väl ändå redan fått den. Blir du sugen på att svara, så för all del - gör det!

Doft av gamla tider

Jag kom hem med en ny tvål häromdagen. När jag hade plockat bort plastomslaget så insåg jag att den doftade farmor. Rejält.
Och när jag tänker efter så stod det en flaska Opium-parfym i hennes badrumsskåp när jag var barn.

Så glad och nostalgisk jag blev.
Måste nog gå ut på lunchen och provdofta lite Opium-parfym...

Kviddevitt kviddevitt

Jag har hängt ut fågelmatshållarna tidigt i år.
Och med tanke på hur pigga småfåglarna blev, så var det nog behövligt. Jag har tidigare trott att fåglar inte behöver understöd av mat förrän tjälen kommer och snön lägger sig.
Men är man liten som en talgoxe kan man nog behöva hjälp så tidigt som möjligt, så nu hänger talgbollar och fröautomat ute.

Men min fågelfröautomat är så nesligt liten.
Här har jag hittat ett helt gäng automater som rymmer gigantiskt mycket mer än den jag har.
Tror jag måste investera i en sån där 50-centimeters.

Och nu kommer något som jag aldrig trodde att jag skulle skriva: Det är så rogivande att titta på de små liven utanför köksfönstret.

Det här fågelfröhuset kommer från Granngården och vore kanske stilig att ha i trädgården... Men den verkar inte vara tillräckligt stor för mina behov.

Rät blir slät

Den här lilla barnkoftan har jag repat upp. Efter mogen övervägande insåg jag att det rätstickade inte gjorde garnet rättvisa.
Nu har jag börjat om. I slätstickning.
Mycket bättre.

Rätstickad version.

Slätstickad version. Garnet framträder tydligare och räcker längre.



Tillägg: Alla som funderar på vilket garn jag använder kan jag meddela att det är det självrandande garnet Opal Hundertwasser 625 Winterbild.
Det består av 75 % ull och 25 % polyamid och 100 gram är 425 meter långt.

Opal finns i mängder med olika färger och kollektioner, men de två Hundertwasserkollektionerna är inspirerad av den österrikiske konstnären Friedensreich Hundertwassers målningar. Han levde 1928 till 2000 och var influerad av österrikisk jugend.

Stenar av kol

Jag tycker om gamla smycken. Med lite idogt letande kan man hitta en hel del fint fortfarande på loppisar.
Av min mamma har jag fått några gamla stenkolshalsband som hon hittat under sina loppisräder. Jag har hittat några själv också, och jag tycker att de är väldigt vackra.
Det här använde jag på min farmors begravning, för stenkol har mest använts sorgesmycken traditionellt sett.

Stenkolssmyckena kom i ropet under 1800-talet. När drottning Victoria i Storbritannien blev änka 1861, 42 år gammal, använde hon sorgesmycken flitigt. Tidigare hade det använts företrädesvis till munkars radband, men nu blev det en vanlig del av hovets sorgdräkt. Och när överklassen använder något så blir det populärt och sprider sig till alla samhällsklasser.
Men alla hade inte råd med äkta vara, utan kopior av svart glas finns också på loppisar och auktioner.
Vad skillnaden är har jag aldrig riktigt fått belagt, men jag tycker att man kan se skillnad på de som är lite gråare i glansen och glassmyckena som ofta är lite slarvigare slipade.

Istället för musik - förvirring

Det sista halvåret har jag lyckats drälla bort inte mindre än tre viktiga saker. En basker, passet och glasögonen.
Låt mig slå fast en sak: Jag tappar inte bort saker. Inga nyckeknippor trillar ur mina fickor. Inga vantar glöms på bussen eller kaféer.
Jag vet var jag har mina prylar, åtminstone på ett ungefär. Jag minns när jag sist använde något eller höll i något och allt kommer alltid till rätta.

Så att min fina dragspelsbasker försvann i våras var verkligen surt. Borttappad? Kvarglömd? Jag hade ingen aning, och det var ovant. Jag brukar åtminstone komma ihåg när jag använt saker sist och därigenom kunna gissa mig till var de är. Men var jag än letade såg jag inte skymten av en basker.

I höstas insåg jag att mitt pass inte låg där det skulle. Mycket märkligt, för pass försvinner ju inte bara. Men eftersom jag inte har något passbehov just nu så orkade jag aldrig bli orolig på riktigt. Det skulle säkert dyka upp.

När så mina glasögon inte hittades igen efter sommaren blev jag bekymrad. Min syn är inte sämre än att jag klarar mig utan, så under lediga perioder brukar jag glömma bort att använda dem. Alltså hade jag haft flera månader på mig att drälla bort dem.
Men var?! När hade jag dem senast?
Oerhört frustrerande!

I dag plockade maken fram en ryggsäck ur ett skåp, och när han gick igenom fickorna låg alla tre sakerna där.
Så klart. För jag tappar ju inte bort saker. Jag glömmer bara bort var jag lägger dem ibland.

Tyck om varann!

Nämen, det här var väl ett fint initiativ! Att skänka kärlek och respekt till såna som förtjänar det i bloggvärlden är ju en fin idé. Så fin att den är värd en egen blogg.

Att min lilla blogg råkar vara en av de omnämnda har inget med saken att göra - idén är värd att uppmärksamma ändå!

Kul! Och tack för uppmärksamheten! Nu blev jag glad!

Ibland glimmar det till

Senaste fynden. Skål på fat och stor, trekantig skål för typ 40 kronor styck.

Den stora till höger tror jag är ur serien Blixt från Glimma glasbruk, men vad är den till vänster för någonting?

Svara mig, du - var är de nuuuu?

Jag är en sån där bloggläsare.

Har många på favvo-listan, faktiskt fler än vad som syns här till höger. Det blir många blogginlägg om dagen som jag försöker plöja igenom. Det resulterar ofta i att jag är en dålig kommenterare. Dåååålig.
I kväll satt jag och tittade igenom hela blogglistan, alltså inte bara de senast uppdaterade utan alla. Och insåg att på grund av Google reader så glömmer jag bort en hel del favoriter som jag tidigare tittade in hos åtminstone varje vecka.
Nu när jag hittar igen dem så ser jag att de inte bloggat på länge. En del har inte skrivit på flera månader eller år.

Å då blir jag så nyfiken och fundersam.
Vad kan ha hänt i deras liv - har de bytt bloggadress, blivit hemliga, glömt bort sina inloggningsuppgifter eller helt enkelt insett att det går att överleva utan att blogga var och varannan dag?

Själv har jag så svårt att se hur jag skulle kunna sluta blogga för gott. Fast det går kanske, om man bara ger sig tusan på det. Ungefär som att sluta röka.

Fick följa med hem

Ett svagt turkosfärgat spilkum från Bo Fajans var för fint för att lämna kvar. Det är lite naggat och skavt och uppenbarligen väldigt använt. Det tycker jag om.

Det blåvita emaljfatet saknar märkning, men visst doftar det formalin och omsorg och stärkta förkläden och "peang, syster" lång väg!