En liten, sliten emaljerad metallmugg kostade ingenting och fick följa med hem. Eftersom mönstret är så omisskänligt jugend så misstänker jag att den är från 1920-talet, men jag vet inget om stämpeln ännu.Ska forska lite och återkomma.

Tänk, 100 000 besökare har hittat hit under åren! Väldigt skojigt, om ni frågar mig!
Om böckerna:
Om garnerna:
På det senaste loppisfyndade fatet i pressglas ligger Leilas Pecan Banan bread (från A piece of cake-kokboken).
Sedan Maria hjälpt mig med att förstå att Leila alltid skriver sina recept för varmluftsugn (Aaaargh! Då måste man skriva det i VARJE recept. Inte sitter jag och plöjer igenom hela kokboken innan jag börjar baka!) så blev resultatet mycket bättre.
Tricket som ibland rekommenderas småbarnsföräldrar - att plocka undan leksaker ett tag för att få dem att framstå som nya och attraktiva när de plockas fram igen - fungerar lika bra på agator.
Min kärlek till grönt, gammalt glas håller i sig. Rejält.
På min lokala Icabutik hittade jag två Höganäs Pick Up-brickor med mönstret "Grönska" i reakorgen. De tillhörande muggarna med markerad midja fanns inte kvar, så nu ska jag se vad jag kan använda i stället. Eller om jag kan komma över två svarta eller vita muggar någonstans.
Medan Antikrundans experter (47 minuter in i SVT Play-klippet) får 700 spänn för en äppelskalare från Husqvarna så hittade jag min för 70 kronor på en loppis i höstas.

Ett av kökets hörn är mer kaotiskt än de andra.
Den gröna Stahlville-plåten på väggen har nog suttit i en verkstad. Hemma hos mig hänger det köksredskap på den.
Bakom förhänget döljer sig routrar och servrar och knasiga datortillbehör. Förhänget är en slaktad och ack så sliten kökshandduk med veckans alla dagar för en god husmor.
Vykort tillhör det där som jag ännu inte börjat samla på. Än i alla fall.
De tre vykorten från olika hotell och konferensanläggningar har mättade 60-talsfärger, och jag älskar dem alla tre.
Maken har inte uppvisat något större intresse för boxning, men den här stiliga instruktionsboken från 1950-talet kunde jag inte gå förbi.
I dag skulle det bakas muffins.
Fina muffinsformar hade vi också hemma, och här ser allt fortfarande väldigt lovande ut.
Är det därför man ska ha frosting på - för att dölja de översvämmade översidorna?
En loppisrunda resulterade bland annat i detta. Två koppar med fint, rosa mönster. Kopparna är av utländskt ursprung och jag köpte dem billigt för att återbruka dem på något sätt. Ska bara klura ut hur...
En långsmal tavla med julmotiv. Såna här motiv är ofta hur gräsliga som helst, men den här tavlan tyckte jag om. Kanske får den fortsätta sitt liv som tavla, kanske blir den något annat.
Ja, vad ska jag säga. Jag har egentligen inget vettigt försvar till varför den här bedårande, rosa, galna servetthållaren fick följa med hem. Eller - det har jag ju. Det är ju för att den är bedårande, rosa och galen.
Den ömma modern hade med sig en fin present när hon hälsade på – boken Vi tonåringar av Olga Golbaek från 1954.
Det är inte många som ser skönheten i min ärvda majolikavas med naturnära papegojmotiv. Dessutom är den lagad flera gånger och fungerar därför inte som den vas den en gång tillverkades som.
Men jag är oerhört förtjust i papegojan som sitter och ser skräckinjagande ut på en bambuliknande gren.
Det snöar galet mycket, och visst kan man får trösta sig med ett loppisbesök då? (Skoja bara. Jag gillar verkligen snön. Vi lever i ett magiskt snölandskap nu, med metertjockt lager. Ljuvligt!)
Nu är det kanske inte någon större brist på just lampor i mitt hem, men den här fick flytta in i vardagsrummet på en gång.
Det finns saker jag sällan eller aldrig köper. Som kuddfodral. Jag är generellt ganska dålig på shopping, om det inte handlar om loppis.
Och även om jag gillar de två nykomligarna så har de tufft motstånd i kökssoffan.
I ett rätt oplanerat kök som vårt, med för lite förvaring för alla fina saker, händer det att prylar hamnar på olika ställen fastän de egentligen hör ihop. Ett exempel är mina brickor som är utspridda både här och där, där de ryms.
... det är en fynddag!