18 juli 2016

Ingen sommar utan loppisbesök

Ingen sommar utan loppis. Fynden har blivit några stycken. I går kom vi hem från en tur då både man och den yngsta (som har fyllt sju år för några veckor sedan), följde med. 

Två fina julgransprydnader fick följa med tillsammans med en fin förpackning änglahår. Kottarna och pinnarna med små, röda glaspärlor hittade jag tidigare i veckan. 



Jag har också hittat tre assietter av gammalt, svenskt ursprung. Den översta är från gustafsberg men saknar namn. Till vänster syns Venus från Gustafsberg och till höger Mas från Rörstrand. 


Fyra plåtburkar med vintrigt motiv kostade bara en tia och jag har ingen aning om, men fina är de! 


21 juni 2016

Åååhh. Sommar!

Semesterns första dag har gått. Jag hann skura altanen, såga hål i räcket för att göra en liten omflyttning på vår hopplösa altan, hämta en gammal trampaymaskin som låg som bortskänkes på Blocket, fika med fin vän och åka till badplatsen med barnen och en vän till dem.
Det här kommer bli en fin semester.


26 maj 2016

Från slöjden

Jag kan inte motstå sånt här.


Ett litet blårutigt förkläde och en lika liten rödrutig slöjdpåsen. Båda med taffligt broderi men med den där påtagliga Nyttan som kännetecknade skolslöjdsalster i början och mitten av 1900-talet. 

Att jag har ett nästan exakt likadant förkläde efter min farfar och att min farmors initialer står på påsen spelar säkert in en smula. Och den lilla söta slummerkudden är ju bedårande! Alltsammans för 15 kronor! 

21 maj 2016

Spara och laga


Först såg jag bara en fin liten karott på loppisen. Ovanlig modell, men med en rejäl spricka. Men för 15 kronor kunde den vara värd ett köp, tänkte jag. Och när jag vände på karotten så blev jag kär. 
En gång i tiden slängde vi inte porslin bara för att det blivit en nagg eller krackeleringar. Inte ens när det blev en stor spricka slängdes Svala-karotten utan den fick en fin lagning. 
Svala från Rörstrand tillverkades 1897-1907 och har ett ljuvligt mönster. Och den här hade dessutom en ljuvlig lagning. Den fick följa med hem. 

25 april 2016

Knappt synlig

Det är kanske lätt att tro att jag inte besöker några loppisar längre eftersom jag inte bloggar om det. Det är fel. Fast jag är en gnutta mer restriktiv med inköp, men det jag nog mest medveten om själv. Min make tycker nog att jag kommer hem med lika mycket som förr.

För den här finfina samlingen metallknappar, tre pärlemorknappar och några lagningsknappar betalade jag en dryg tjuga. 


Nu måste jag nog sticka mig minst en kofta så knapparna kommer till användning. Alternativt sälja några av dem ...

19 april 2016

Sytt och lite sött

De senaste 20 gångerna som jag har satt mig vid symaskinen har det handlat om att lappa och laga. Jag är visserligen inte kräsen numer så all sömnad är välkommet, men det blir ju lite trist i längden.

Så när dottern ville ha en ny kulpåse med en katt på var jag inte svårövertalad. 

Det blev ett retrotyg med applikation på. 
Gullig, tycker jag själv. 
Dottern blev visserligen glad - men ville inte använda påsen utan fortsätter att ha sina kulor i plastpåsar. 
Tacksamt. :-)

14 april 2016

Vår i luften

Våren är här.
Det spelas kula på trädäcket och snön har alldeles snart smält bort. 


Jag stickar inget och hinner inte med mer än möjligtvis någon enstaka dammsugning hemma. (Äh, vem försöker jag lura? Det är fan inte dammsuget hemma hos mig...)
Men jag ägnar en del tid åt att röja, rensa och tömma ett stort rum som snart ska vara i skick att delas i två till våra barn. Det tar ohyggligt mycket tid och kraft som inte alltid finns.

Men tussilagon blommar och fåglarna kvittrar och ljuset har återvänt. 

22 februari 2016

Livet rullar på



Två veckor har gått av min sjukskrivning efter operationen. Jag har blivit piggare och lite starkare men har fortfarande lite ont och är svårrörlig. I sakta mak försöker jag få lite saker gjorda, men känner mig ytterligt begränsad av att jag inte får lyfta. I synnerhet när jag eller något barn får krambehov eller när tvättkorgen behöver bäras upp på övervåningen.
Maken drar ett stort lass hemma och min fina mamma bodde hos oss första veckan. Det var ovärderligt. 


Men några stickkontakt är trots allt färdiga! Ett par sockor med falska flätor är färdistickade. De på börjades för drygt fem år sedan så det var på tiden! Jag är nöjd!


Och ett par muddar har jag också färdigställt. De är ojämnt stickade och förmodligen har jag hållit garnet olika för färgerna framträder inte lika. Men de ska filtas i maskin och då hoppas jag att de bli jämnare i utseendet.
Eftersom de påbörjades för ett drygt år sedan när vi hämtade lillasyster i Tjeckien så får de representera det senaste årets skumpiga, ojämna färd med påfrestande familjeliv. 

Nu återstår främst en kofta med lila garn och mönster från Drops. Men arbetet avstannade på grund av knasigt mönster, så vi får väl se hur långt jag kommer den här gången. 

I övrigt ser jag inte alls på några tv-serier som jag hade planerat. Det blir dag-tv, lite filmer på Viaplay och rätt många dokumentärer på SVT Play. Och det räcker bra!

3 februari 2016

Min framtida sjukskrivning



Jag har en inplanerad operation framför mig. En operation som innebär att jag sedan blir liggande i en månad som konvalescent. Och jag tror att det är nu jag ska göra allt som inte blivit gjort de senaste fem åren (sedan barnen kom) i form av stickande, bokläsande och tv-tittande.

Eftersom jag och maken är de sista i världen som inte skaffat Netflix så ska vi slå till på ett gratis provapå-abonnemang den där månaden. Och då ska jag se i kapp alla serier som jag aldrig tittar på. Wish me luck...

Böckerna som numer sällan blir lästa ligger i en meterhög trave och jag har mängder med stick-projekt som behöver avslutas.

Men mest troligt kommer jag att spela candy crush och slötitta på dag-tv.

Fast tipsa mig gärna om vilka serier jag måste binge-kolla på, för jag har som sagt ingen aning.



Operationen? Jo, det ska bli en hysterektomi för att komma till rätta med alla mina endometriosproblem. Och eftersom min livmoder aldrig riktigt varit på min sida så känns det faktiskt riktigt skönt att slippa den.


31 januari 2016

Tussilago kan du vara själv!


Jag hittade en rar kaffekopp med fat på loppis för ett tag sedan. Det är koppmodellen KB från Gustavsberg som Wilhelm Kåge skapade under 1920-talet och dekoren heter Tussilago.

Tussilago blev allt annat än hyllad när den kom i produktion. En så oansenlig blomma, ett ogräs, skulle aldrig sälja sa handelns representanter. 
Men det blev en framgång och serien var i produktion in på 1950-talet.




21 januari 2016

Ljus i mörkret


Äntligen är vintern här! Barnen kan vara ute och leka i snö istället för lera. Och mamman kan frysa islyktor i kakformar. Hurra!


Och allt blir ju roligare med lite matfärg. 

Lästa böcker 2015

Det här året går inte till historien som det när jag hann läsa böcker direkt.

Läslistan för 2015 är beklämmande mager men ser ändå ut såhär:

  • "Mats och Anna bor inte här längre" av Helena von Zweigbergk. Nov-15 :-D
  • "Äta kakan och ha den kvar" av Kristin Emilsson, aug-15 :-/
  • "Stulen barndom" av Thomas Kanger, april-15 :-)
  • "Expeditionen: min kärlekshistoria" av Bea Uusma, april -15 :-)
  • "I tystnaden begravd" av Tove Alsterdal, april-15 :-)
  • "Frihet" av Jonathan Franzén, mars-15 :-)

En förklaring kan vara att jag har lyssnat på väldigt många poddar i år, och inte ljudböcker.
En annan förklaring är att jag helt enkelt inte orkat ägna tid åt att läsa ut böcker som inte varit tillräckligt bra. Men den viktigaste anledningen är såklart att jag nu har två barn. Sånt tar tid. 

Så var mitt 2015


Det här året, alltså ... Som ju skulle bli en glädjefylld resa med en efterlängtad lillasyster och ett nytt familjeliv har visat sig vara en tuffare tripp än vi någonsin kunde ana.
Att adopterade barn har sina särskilda behov var ju ingen nyhet för oss, men vi har fått handskas med så oändligt mycket mer trygghetssökande och gränstestande än vad som egentligen är rimligt.

Och jag vet att andra syskon också testar och bråkar och är osams, men de har oftast en grundtrygghet med sig automatiskt. Mina barn grubblar nog omedvetet på om de kan känna sig trygga och om de verkligen får stanna hos oss. På riktigt.
Och då måste de såklart testa det. Om och om igen.
Och vi försöker ständigt intyga vår gränslösa, ovillkorliga kärlek till dem. Om och om igen. Men det räcker inte alltid. Och som förälder tär det mycket, mycket.

Vi började alltså året med en ny lillasyster som är glad och härlig på alla sätt. Det är storebrorsan också, så jag är verkligen lycklig över mina fina barn!

Sommaren var fin men kall. Vi var lediga länge eftersom vi kunde varva semester med föräldraledigt. Och vi ägnade en hel del tid i trädgården. 


Efter sommaren började jag jobba på ett nytt uppdrag men med samma arbetsgivare och det har varit ett lyft. Nya arbetsuppgifter är alltid roligt, och nya arbetskamrater är spännande.

Under sensommaren fick jag också veta att jag hade ett skrämmande lågt blodvärde och fick börja knapra järntabletter. Och vet ni, helt plötsligt började jag känna igen mig själv. Jag som trodde att den där trötta, bittra, gnälliga mamman som jag blivit var här för att stanna för gott. Att det på något sätt hängde samman med åldern och det slitsamma föräldraskapet att jag var arg, trött och hade liten inspiration och kraft. Det hade ju med blodvärdet att göra, och har nog varit så åtminstone ett år.

Hurra! Nu är jag på banan igen och det är fantastiskt! Inte ens gråa november, solbrist och tråkväder har kunnat rubba på det! Att sedan familjesituationen gör att jag knappt får tid att sitta för mig själv vid symaskinen eller vid något pyssel, det får jag hantera på något sätt.

Det var också året då vi skaffade oss ett fint trädäck framför huset och en barack som ska bli förråd.

Ja, så här såg det ut när baracken fraktades hem till oss. 

Och så här blev den på plats, med lite juliga dekorationer. Nu ska den fungera som praktiskt förråd medan vi renoverar i vårt hus.


Och så här såg det ut när trädäcket var en bit på väg. Vi använder det otroligt mycket och har flera sittplatser. 

Nästa år ska gå i hälsosammare banor. Och i glädjens tecken. Gott nytt år!

16 december 2015

Julen är här. Och julgranspyntet ...

Julen står för dörren. Granen är inköpt och ska kläs vilken dag som helst. Jag har egentligen köpstopp för julpynt, men när jag hittar fina pumlor på loppis kan jag inte hejda mig. Som de här.




Även de här tjusiga spiralerna är ett loppisfynd. Spiral twist Icicles kallas de och ska bli fina på granen. Och de fick givetvis komma med hem för 30 kronor.


För att inte tala om de här, nytillverkade plåtstjärnorna som jag hittade på Indiska. Mycket fina och helt onödiga egentligen. Men jag blev kär ...


Och sedan ska givetvis mina andra fina pumlor plockas fram i ljuset.  

11 november 2015

Rart och orart

Det fina med att gå på loppis är att man blir påmind om så mycket.


Som när det här rara lilla klädesplagget, ett så kallat livstycke i hård bomull, hängde på en galge för 15 kronor. Och jag tittade närmare på det och såg att det på insidan hade stämplats Sundsvalls barnavårdsnämnd.


Då svindlar det lite, för det här har ju inte burits av vilket lyckligt barn som helst. Barnavårdsnämnder omhändertog barn som for illa eller som inte passade in eller sköt till med bidrag till familjer som inte klarade sig själva.
I Nationalencyklopedin hittar jag följande fakta:
Barnavårdsnämnder fanns från 1902 till 1982. Kommunerna gjordes då skyldiga att ingripa i fall där barn for illa eller där barn och ungdomar gjort sig skyldiga till brott, skolk, tiggeri. Lagstiftarna tänkte sig att problem med barn och ungdomar skulle förebyggas genom fostran (behandling). Barnavårdsnämnderna fick också rätt och skyldighet att tvångsomhänderta barn. I samband med lagens tillkomst fick också kommuner och landsting skyldigheter att inrätta institutioner som barnhem och skyddshem. Enligt 1926 års barnavårdslagstiftning gjordes barnavårdsnämnderna obligatoriska och kommunerna blev skyldiga att inrätta sådana nämnder.
Senare försvann barnavårdsnämnderna till förmån för Socialnämnder med lite bredare ansvarsområden. Och livstyckena är sedan länge passé, men kanske bars de in på 60-talet när strumpbyxorna konkurrerade ut de kliiga strumporna som häktades fast med strumpeband på de små knapparna på sidorna.


Och de barn som en gång använt det här livsrycket är nu förhoppningsvis vuxna och hela människor.

25 oktober 2015

Hej höst och hus på hjul

Det blev höst i år också. Med svampletande och vackra färger och pumpakarvande.


Men i år har jag verkligen försökt njuta av årstiden. Inte bara stressa igenom den på väg mot jul.

Helgen som gick blev jag stolt ägare till en gammal jaktkoja på hjul. Den ska i ett första skede agera förråd under vintern så att vi äntligen kan ta tag i en rumsrenovering som avstannat ... Eller, ärligt talat har den inte ens påbörjats eftersom vi saknar plats för att rymma allt som finns i det stora rummet nu. Gamla hus kan vara charmiga, men de kan också sakna torr och varm förvaring, som i vårt fall. 
Nu ska baracken bara dras hem för en grundlig storstädning så ska vi börja fylla lådor och ställa in för förvaring. Det ser jag fram emot! 

24 september 2015

Tävla om ljusstakar



Ibland dyker det upp snyggare saker än andra i flödet. Som de här fina ljusstakarna från Artklart. Och nu går det att vinna två av dem om du går in hos Anna och deltar i hennes tävling.
Som jag har gjort!

11 september 2015

Snyggt i sammet

Jamen, hur snygg är inte den här kudden från Åhlens?! Waterlily i snygg art deco-stil och mjuk sammet.
Såna skulle jag kunna fylla soffan med om det inte var för att:
1. Den kostar 249 kronor
2. Jag har ett rum fyllt med tyg.
3. Jag är sykunnig.
4. Jag inte behöver nya kuddar.


Och om jag inte hade vita, broderade lakan som gardiner jämt i vardagsrummet så skulle jag kanske kosta på mig fyra längder i samma tyg, men det har jag inte ens vågat kolla kostnaden för. Och. Jag har ju skåpen fulla av vackra, broderade lakan från förritiden. Så det är inte aktuellt. Men annars ...

8 september 2015

Tord och Birgit bor liksom här nu

Vissa saker liksom bara talar till mig på loppis. Som den här hängaren där Tord. och Birgit. har hängt något. Förmodligen handdukar.
Den är lite sliten och smutsig och i mitt liv blir den lite konstig, för vi heter inte Tord. och Birgit. Och jag kommer inte kunna byta ut de maskinskrivna lapparna för de är så fina. De påminner mig om min farfar och hans ordningssinne. 
Eller så får de bara sitta kvar när vi hänger våra handdukar på den. Jo, så får det bli.

2 september 2015

Barndomsminnen

När jag var liten fick jag en Monchichi. (Eller hette den här sorten med blundögon egentligen Monami? Något i mitt minne säger mig det.)
Den var mycket efterlängtad och en enorm hype i skiftet mellan 1970 och 80-talet. Jag månade väldigt mycket om den där lilla tumsugande apan och jag pysslade halvt ihjäl mig för att ta hand om den.
Den fick namnet Monchichill. (På den tiden hade jag ingen aning om vad chill betydde!)

När jag häromsistens gick igenom delar av mitt sparade bråte hittade jag en kartong med delar av Monchichi-livet. Originalet fick sällskap av två mindre apor också, då när jag var åtta år, och jag inredde med mycket fantasi ett hem till dockorna i min bokhylla. Och eftersom jag var försigkommen och dokumenterade det så bjuder jag på en glimt från mitt gamla fotoalbum.

Jag snickrade bland annat ihop en grön vagn på slöjden och drog omkring på gosedjuret i glasslådor med ett snöre i. 


Det mesta från Monchichis hem har antingen blivit utrensat eller så ligger det i någon låda någonstans. Men i den lilla kartongen hittade jag ytterligare bevis på att mitt pysslande emellanåt handlade om kvantitet och inte kvalitet. Ett litet berg av kuddar fanns att beskåda, alla av rätt tarvlig kvalitet. Men roligt att se för jag känner igen många av tygerna från min barndom.




En hel del av kläderna gjorde jag själv. Här kan man se exempel på den åttaåriga Agatas stickkunskaper i form av en röd väst. Dessutom verkar jag ha gått lös på olika trikåer för att sy byxor och mössa. 



Sist men inte minst: kartongen som allt låg i var inte heller att förakta om man är nostalgiskt lagd.



30 augusti 2015

Kort med varierade vyer

Jag tog med mig dottern på loppis en av mina sista föräldralediga dagar. Bläddrade lite i vykortbunten och hittade några oskrivna Harry Lange-vykort från Värmland.


Om man som jag är född på 70-talet så känner man med största sannolikhet igen Langes illustrerade landskapskort som stod i vartenda vykortsställ när jag var liten. 

Men han var inte bara illustratör. Han låg även bakom fotograferade vykort. Fast när de illustrerade är så suveräna så blev jag nästan förvånad över att hitta det här över Lysviks kyrka. För från den här vinkeln ser jag mest några björkar. Och en handikappskylt. 



När vi ändå är inne på ämnet Dåliga vykort kan jag inte låta bli att visa upp det här som kanske varit förebild för Langes kort. Här är det Tornios kyrka som knappt syns bakom all svartvit grönska. 


27 augusti 2015

Trött



Det som utåt sett ut som en härlig föräldraledighet har egentligen varit något helt annat. Visst, vår nya lillasyster är en glädje som hann med att fylla sex år under sommaren.
Den åttaårige storebrorsan är också en glädje och fröjd, men har inte haft förmågan att ta emot lillasyrran med öppna armar. Han är sedan tidigare ett explosivt litet barn och har haft många orsaker att bli arg det senaste halvåret. 
Precis alla motgångar hamnar utåt och slutar med snabb ilska och handfast vedergällning - även de gånger det inte är vi i familjen som orsakat ilskan.

Vi har ägnat så mycket kraft och tid åt detta. Och har nu också tagit hjälp utifrån, för allas skull. Och främst för våra älskade, efterlängtade barns skull.

I slutet av sommaren fick jag också veta efter ett läkarbesök att jag har ett mycket dåligt blodvärde. Det låg på 81 när provet togs. 
Så orkeslösheten, sömnbehovet, andfåddheten, hjärtklappningen och det som jag upplevt som dålig kondis fick sannerligen en fysisk förklaring. 

Det har inte varit optimalt med en orkeslös mamma och ett krävande familjeliv. 

Nu återstår några dagar av min föräldraledighet och sedan ska jag vila upp mig på jobbet. Och med hjälp av järntabletter ska hb-värdet jobbas upp och kanske kan den här hösten bli en riktigt kreativ period. Det var länge sedan det fanns riktigt med ork för stickning, läsning, pyssel, mannen och roliga projekt.
Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin