Köket, köket ...

Köket är klart nu. (Nja, vi väntar fortfarande på sockeln som det var väntetid på hos Ikea, men i övrigt är det färdigt.)

Än återstår några lådor som ska tömmas, och lite husgeråd har inte kvar sin gamla plats, en fin plåttavla som hängt i en verkstad, så där måste vi hitta på något nytt.

Men det mesta är klart. Fast ostädat, så jag bjuder bara på några små glimtar i dag.

Skåpet som jag tillverkade av lite pärlspont och ett gammalt fönster har fått nya ben. Två svarvade spiror som målade turkosa och placerades i en sockel som en vän hjälpt mig att snickra ihop.

Den höga pallen tog jag reda på när min arbetsplats bytte lokaler och inredning. Då var den smutsig, omålad och i spillror. Men jag limmade ihop den och målade den med en burk färgprov jag hade hemma. En liten bit vaxduk häftades fast på sitsen och nu är den sittbar igen.

Och i helgen var jag med familjen på loppis. Där stod den här godingen och väntade på mig för en femtiolapp. Fin, va?! 

Kanske får den nytt tyg. Kanske inte. 

Mina samlingar

Jag är en samlare ut i fingerspetsarna. Bra-att-ha-saker samlas på hög och ibland kommer de till användning. Ibland gör de inte det utan tar bara upp plats.
Sönderslaget porslin, gamla tapetrullar, tyger, gamla kläder, vaxdukar som blivit lite solkiga ... De läggs på hög, för förr eller senare behöver jag något sådant och då blir jag glad.

Men andra saker samlas också på hög. Påminn mig gärna om att jag aldrig någonsin behöver köpa fler av:

1. Anteckningsblock. Jag har svårt att motstå såna, och jag tror alltid att jag ska börja skriva upp bra idéer och infall om jag bara bär runt på ett. Det gör jag inte. De släpas runt i handväskan till de är så luggslitna att jag inte längre vill använda dem.

2. Brickor. Varken nya eller gamla. Oavsett om de är i trä eller plåt eller plast. Jag har ett tjugotal och fler än så behöver nog inte en familj på tre personer.

3. Ljusstakar. Samma sak där. Måttligheten saknas och jag har burit hem alldeles för många under årens lopp, i synnerhet från loppis.

4. Skålar. Spelar ingen roll vilken storlek som behövs - jag äger nog en sådan. Glas, porslin, plast, plåt, emalj ... Jag har allt. För alla behov.

5. Koppar. Udda, romantiska, kitschiga och gärna guldiga. Står det Till minne eller Jag gratulerar så är det bara en bonus. De används såklart!

Rabarber rabarber rabarber

Receptfavorit för sommarens rabarber!

I år, med ett rymligare kylskåp, ska det kokas ännu mer!

Rabarbersaft (ca 3 sirapsflaskor fulla)

1,5 kg rabarber

1 fin citron i skivor

1,6 l kokande vatten

1,2 kg socker(ca, se text nedan)

1 msk vinsyra

0,5 krm natriumbensoat

Skär rabarbern i småbitar. Skiva citronen. Lägg allt i en rymlig bunke. Slå på det kokande vattnet. Låt stå 2 dygn. Sila ifrån och tillsätt sockret.

Mitt sommarlov ...

Skolavslutning. Som nybörjare har jag hela dagen insett att det saknas rutin i familjen på det här området, fastän jag och maken har minst 24 års egen erfarenhet av skolavslutningar.

Nå, vi får väl se årets avslut av F-klass som ett genrep.

Vi har i alla fall bakat så vi kan bjuda farmor och farfar på sommarlovsfika. 

Fatet har jag gjort på min keramikkurs genom kavling. 

Köket och rabatten och livet

Pust och stön. Den här köksrenoveringen drar ut på tiden med försenade bänkskivor och annat som dröjer. Men nu är skafferiet snart klart, vilket gläder mig stort!

Då kan vi bli av med några av alla banankartonger som tar plats i vardagsrummet.



Men jag längtar efter bänkskivorna, för när de är på plats kan kaklet sättas upp. Och då kan elen dras färdig och vi kan få eluttag i köket. Nu står kaffebryggaren fortfarande i badrummet.

Helgen som gick var fin med både morsdagsmiddag på båt och rejält grävande i trädgården. Nu har jag en stor, fin rabatt med plågoandar runtom. Mycket stiligt! Återstår att se hur innehållet i den kommer se ut. Jag är topptre världsmästare på att planera mina rabatter.
Jag har förstått att det finns de som ägnar vintern åt att planera och strukturera efter färg, höjd och blomningstid.
Inte jag. Jag köper oftast sånt jag gillar, planterar där det finns plats och avslutar med att bli förvånad över att allting blir mycket större än jag tänkt mig.

Oj, vilket strul det är med bilder när man som jag hoppar mellan padda, mobil och dator. Lågupplösta och pixliga intill oigenkännlighet...

Trädgårdsfröjd

Änt-li-gen kom värmen och våren! Länge har vi gått och sneglat på våra ruttna sålådor, och värmen gav oss kraft att göra något åt dem. De kastades bort och i stället placerade vi ut några pallkragar.

Skönt. Nu känns det fint i mitt inre.

En ny snurra fick följa med hem från affären. Jag gillar färgglada snurror i trädgården. Det gör sonen också.

Nyinköpet kompenserades med att jag tog en röd gardinstång som min mamma köpt åt mig för en femma på loppis. På den spikade jag fast en informativ skylt och tryckte ner i den nya sålådan.

 

 En kruka fylldes med bellisar och placerades intill en ny liten sittgrupp där vi i morse kunde njuta av fantastisk morgonsol och frukost utomhus. 

Mitt hjärta pinglar!

Nytt men ändå gammalt

Kom hem från en liten loppissväng med fem av mina älskade Mepal-skålar av varierande kvalitet. Någon verkar ha levt sitt tidigare liv i en sandlåda och någon hade rejäla nagg på kanten. Men de såldes i en trave så jag tog med mig alla hem.
De kommer passa in fint i våra nya köksskåp.

Och det här lilla norska fatet sprang jag på i ett litet loppisstånd förra helgen. Gulligt, eller hur?

 

Någon som vet något mer om turi-design? 

Långsamt leder också någonstans

Ja, jag vet ju inte hur alla andra funkar, men min projektstrategi är så olinjär som något kan vara.

Jag har tusen saker på gång samtidigt och har massor "i pipen" utan att bli klar med något.

I dag huserar hantverkare i köket samtidigt som jag har ledig dag. Det innebär att jag håller mig i mitt syrum för att inte vara i vägen. Och där började jag rota i några lådor som jag glömt bort innehållet i.

Vilket inneburit att jag sytt klart toppen till en liten barnkvilt med stjärnor. Ingen aning om varför jag sydde klart stjärnorna men aldrig sydde ihop dem. Men så kan det vara. Vissa projekt påbörjas men blir aldrig klara då när det inleds.

Nu är de i alla fall hopsydda, och när som helst ska de få en baksida och kanske kviltas lite också. Vilket år som helst ...

Och ofta är det det mest inspirerande för mig - att få gå runt och plocka i mitt syrum. Förr eller senare blir något faktiskt färdigt fastän det legat länge. 

Jag har ofta kort startsträcka, men behöver sen en hel del tid innan jag färdigställer. 

Hur är du?

Av två handdukar och lite tid

En liten tjej ska döpas. Jag känner henne inte, men hennes fina mamma är en vän som jag träffar alldeles för sällan.

Jag sydde en klänning till henne av material som fanns hemma:

• Två gamla handvävda handdukar som blivit lite slitna och därför gick att klippa i utan alltför dåligt samvete. Från loppis, såklart.
• Vit snedslå som jag ärvt efter min farmor.
• Några pärlemorknappar, mest troligt från loppis. 

Mönstret är en improviserad mix av en klänning jag hade som liten samt ett klänningsmönster ur en bok. Men jag misstänker att den är för stor i sommar för en ettåring.

Snedslån använde jag i ärmhål och runt huvudhålet, för det hade blivit för klumpigt att vika de hemvävda handuksdelarna två gånger. Dessutom sydde jag fast dem för hand för att få lite flexibilitet i sömmen. Symaskinssöm går ofta för fort och blir lite klumpigt.  

Det var rätt meditativt att sy för hand, vilket jag ser som ett mognadstecken.

Mer färg!

Vi målar. Taket. Lister. Foder.
När köket är tömt är det påtagligt att det vita inte längre är så vitt, så vi drar på ett lager till. Känns skönt, men inte främst i kroppen.

Men allt blir inte vitt. Några skogsfyndade bordsben blir högblankt turkosa, liksom en gammal knoppbräda. I allt det nya grå-vita krävs det lite färg.

I morgon börjar hantverkarna sitt jobb. Känns bra.

Här har jag inte varit!

Mina ögon riktas ständigt åt nya samlarhåll. Nu är det gamla turistvimplar som jag inte kan få nog av. Den här stiliga duken har jag hittat på Tradera, och eftersom jag roterar kring mitt eget smaknav så kan jag inte begripa att ingen annan bjöd på den. ;-)

Eller så är det så att min inneboende kompass alltid söker sig till vita fläckar på loppiskartan. När sådant som jag köpt tidigare helt plötsligt är högintressant för andra och priserna drar iväg så letar jag upp nya områden som ännu är outforskade för de flesta. Då håller sig priserna nere och man har en chans att fynda.

Jag har även köpt en del lösa vimplar till ett kommande projekt som jag återkommer till.

 

Men jag medger att jag inte riktigt är överens med den där gigantiska spetsen som sytts på runtom... Kanske blir vi sams, eller så ryker den. Fat det är inget prioriterat projekt just nu.

Nytt eller gammalt, det är frågan

Jag är lite sugen på en ny taklampa ovanför vår blivande köksö. I några år har vi haft ett loppisfynd hängande över ön, med två skomakarskärmar i vitt glas och mässingsglänsande metalldetaljer.

Helt okej, i synnerhet för hundra kronor.

Men nu har jag spanat in några andra lampor och jag är både sugen på förnyelse och lite mer färg. Och en lite större lampa.

Som de här tre som jag hittade på Ellos:

499 kostar den här turkosa lampan. Skulle passa in fint med mina turkosa detaljer i köket, men vill jag matcha så mycket? Och det behövs nog två lampor över en lång köksö, va?

Taklampan Rocky kostar 699 kronor, men kallas ljusblå, så det är inte riktigt rätt. Jag villju ha turkost om jag nu ska ha något annat än vitt eller svart.

Taklampan Stanford kostar 3399 kronor men är förödande snygg, tycker jag. 80 cm hög är den och skulle nog vara perfekt över köksön. Men priset!? Galet högt för en lampa!


Fast jag vet att i ett överskåp i något rum så ligger en loppisfyndad petrolblå lampa med rätta slitaget. Kanske ska jag plocka fram den och titta i stället för att köpa nytt... Jo, så tror jag att jag gör.

För husmodern

Jo, jag rensar. Men ibland måste man gå på loppis ändå. Och när man hittar en fin klykpåse med fint broderi och några söta knappar så måste de få följa med hem. Väl?

Men hur väljer man bort när allt är vackert?

Det här rensandet i köket pågår ännu.
En av mina paradgrenar är att skaffa vackra saker. Många vackra saker. Och det är det som gör det så svårt.
För jag rensar kontinuerligt bort en hel del saker, vill jag påstå. Rätt ofta åker jag förbi någon loppis och lämnar grejer som inte får stanna i vårt hem.
Men nu börjar jag komma till den där smärtgränsen bär det inte längre finns något som jag vill göra mig av med. När allt vi har är rätt vackert och älskat (förutom en del av sonens mest plastiga leksaker, men de är ju älskade av honom, så de stannar också.)

I ett köksskåp låg mina vackra, hemvävda linnelakan med mittsöm. De som jag använder som duk vid festliga tillfällen.

Men behöver vi verkligen tio stycken!? Jag beslöt mig för att rensa ut de som saknade spetsar och monogram. Jättestor skillnad, verkligen... Nu har vi bara nio lakan i traven.

Och när det gäller mina udda kitschkoppar eller mitt gröna glas blir det ännu svårare. För såna SAMLAR jag ju på. Då kan man ju inte välja bort!?

Ny hobby

Igår var jag på täljkurs. Tre roliga timmar när jag fick lära mig grundgreppen när det gäller att hantera en kniv. Det resulterade i en blompinne som jag är omåttligt stolt över.

Så nu har jag upptäckt en ny rolig hobby. Nu vill jag tälja massor med blompinne och blomspaljeer och annat kul. För att kunna göra det köpte jag en fin kniv som kursledaren tillverkat själv. Så i sommar kommer all sly i närheten av vårt hus avverkas och omvandlas till pinnar.
Lycka!

Mer extra allt

Skålen har jag gjort på min keramikkurs och sedan dekorerat med dekaler avsedda keramik. Allt för ofta inser jag att min smakkompass är helt uppfuckad, och jag kör på stilen "extra allt". Men det är också fint!

Vi har vår i luften

Våren är onekligen här och min energi är tillbaka! Hurra!

Den där rätt kaosiga bilden är tagen från vårt kök. Ett gammalt barnläkare är utkastat och allt innehåll packas nu ner i lådor. Och det är sannerligen inte gjort i en handvändning. Jag är ju en samlare av rang, och då stoppar man in saker där de får plats, vilket innebär att nu när jag försöker stoppa ner likadana saker i samma låda så ägnar jag mig åt ett gigantiskt synkande vilket gör att alla utom jag är chanslösa när det gäller att göra en insats.

Jag passar även på att rensa ut en hel del, så någon gång kommer jag stå på någon loppis med alla mina prylar som inte får plats.

 

Det blir en del fina retrofynd när man plockar bort saker. Som de här tre tapeterna. Då saknas ändå den som satt uppe när vi köpte huset för 11 år sedan, en strukturtapet med svepande pastellfält. Lika bra är nog det ...

Skåpfynd

Jag håller så sakteliga på att tömma köksskåpen inför renoveringen. Och det är som lilla julafton! Vi har rätt många köksskåp som innehåller många decenniers loppisfynd och presenter.
Idag hittade jag den här lilla traven. Presenter alltihop. Fast för några decennier sedan, innan var och varannan hade förstått grejen med äldre prylar.

Ljusstaken ser ut såhär undertill.

 

Det grönmönstrade  fatet längst fram är märkt med Denmark och något oläsligt.

Och hur ska vi göra vid vedspisen?

Köksrenoveringarna går vidare. Men nu är takten inte lika maklig längre, för nu har vi beställt vårt kök på Ikea, och det levereras den 10 maj. Så innan dess ska köket tömmas och alla skåpstommar ska monteras ned och kakel ska slås ner. Och vi ska komma underfund med vad vi behöver under två veckor och hur vi ska laga mat utan kök.

Men det är nog ett mindre problem - man kan ju alltid grilla ute. ;-)

Ett svårare beslut är vad vi ska ha framför vår vaniljgula vedspis. Idag ligger det rätt anskrämliga klinkers från 1981 där. De ska bort. Men vi är inte riktigt säkra på att vi vill ha andra klinkers i stället. Kanske ... Eller vore det inte rätt snyggt med gråa klinkers? Kanske en helgjuten betongskiva?

Eller en plåtskiva, kanske? Men i vilken färg då? Svart? Koppar?

Eller en glasskiva ovanpå golvplattorna som går i grått?Eller blir det för modernt?

Nä, jag vet verkligen inte ...