Gul och blå

En liten, sliten emaljerad metallmugg kostade ingenting och fick följa med hem. Eftersom mönstret är så omisskänligt jugend så misstänker jag att den är från 1920-talet, men jag vet inget om stämpeln ännu.

Ska forska lite och återkomma.

Stickiga bakslag

Jag knogar på med min Eliina sjal, men nu har jag råkat ut för två bakslag kloss i kloss.

1. Garnet räcker inte.
Om någon sitter på en slatt Kauni effekt ES så blir jag jätteglad. I synnerhet om den blåa nyansen finns med, sen spelar det ingen roll vilken färg den mynnar ut i.

2. Sen upptäckte jag i går att jag måste riva upp några varv eftersom jag lyckats med några konstiga omslag återkommande under ett halvt varv. Surt, och jag har inte orkat ta reda på om det är jag som läst fel i mönstret eller om jag kan skylla på någon annan. ;-)

I stället satte jag mig och stickade misslynt och surt på min klassiker - kjolen ur Sticka romantiskt. OCh det gör ju inget om den blir färdig snart, så jag ska inte gnälla.

Jag firar 100 000 besökare!

Tänk, 100 000 besökare har hittat hit under åren! Väldigt skojigt, om ni frågar mig!

För att fira det kör jag en utlottning med två vinster.
I potten finns dels ett bokpaket med böckerna Fint av Filt, Nya projekt i trädgården och Var sak på sin plats.
Dels finns det garn. Tre hekto Morjärvsgarn i våriga pasteller.

Gör så här:
Lämna en kommentar till det här inlägget, där din mejladress finns med på något sätt. Berätta om du vill ha garn eller böcker. Länka gärna från din egen blogg, men det är inget måste.

Ända till midnatt den 16 februari går det att tävla.


Om böckerna:
Fint av filt av Ellen Kharade innehåller mängder med fina tips på vad man kan göra med filt, vare sig det är av nytt kardflor, ullfilt eller den feltvättade älsklingströjan.
Nya projekt för trädgården av Malena Skote passar utmärkt nu när vårlängtan har börjat ticka igång rejält. Här finns mängder med idéer till att mura, gjuta eller sätta mosaik på saker utomhus.
Var sak på sin plats av Rita Emmett är som gjord för såna som mig, med för många saker som behöver struktureras upp.
Om garnerna:
Det är lite mer stuns i färgerna än de här ovanför, men fortfarande krispiga pasteller. Bäbisblått som drar lite, lite åt turkost, en gulgrön som björkens första löv och en smällkaramellrosa.
315 gram ullgarn räcker långt - kanske till en filtad vårväska eller en fin barnkofta. Eller till ett gäng virkade mormorutor. Ja, det ska ju inte jag bestämma...

Tyg å sånt

Stoff & stils nya katalog med hemtextilier har kommit i brevlådan, och jag säger bara: Den formgivaren borde få medalj.
Sällan har jag blivit så sugen på att köpa nytt tyg som den här gången!
Sida efter sida med små tygkarameller i fina färger. Och i slutet följer ett gäng tips och råd på tygåtgång till olika gardinprojekt. Dessutom har de hur mycket tillbehör som helst och inredningsbilderna är spot on.

Om de varvade varorna med ännu mer tips, trix och gratismönster så skulle de bli tygvärldens svar på Gysinge Byggnadsvårds katalog-bibel.

Närmare textilporr än så här kan man nog inte komma en vintrig lördagsmorgon i mellersta Norrland medan kaffet kallnar i koppen och bron snöar igen.

Lördagsfika

På det senaste loppisfyndade fatet i pressglas ligger Leilas Pecan Banan bread (från A piece of cake-kokboken).
Sedan Maria hjälpt mig med att förstå att Leila alltid skriver sina recept för varmluftsugn (Aaaargh! Då måste man skriva det i VARJE recept. Inte sitter jag och plöjer igenom hela kokboken innan jag börjar baka!) så blev resultatet mycket bättre.

Fast vi hade inga pecannötter hemma, men valnötter gick lika bra.

I bakgrunden syns två muggar som jag gjorde när jag gick på keramikkurs för några år sedan.
Tricket som ibland rekommenderas småbarnsföräldrar - att plocka undan leksaker ett tag för att få dem att framstå som nya och attraktiva när de plockas fram igen - fungerar lika bra på agator.
Jag hade stoppat undan muggarna i en låda och blev glatt överraskad när jag hittade igen dem härom kvällen.

Grön, grön är kärleken

Min kärlek till grönt, gammalt glas håller i sig. Rejält.

Den stora, runda vasen har jag ägt några år och den trivs verkligen hos mig.
Nu har jag hittat en mindre. Dessvärre har den en del skador i öppningen, men det fick ändå följa med hem.
Nu var väl inte det så oväntat, kanske. Jag har aldrig snobbat med att jag bara köper oskadat och mint condition på loppis. Snarare tvärtom. Jag är en ruinromantiker utan dess like och tycker ofta om det konstiga, skadade och udda.

Att tulpansäsongen dragit igång gör inte heller ont.

Nytt fynd för kvällsfikat

På min lokala Icabutik hittade jag två Höganäs Pick Up-brickor med mönstret "Grönska" i reakorgen. De tillhörande muggarna med markerad midja fanns inte kvar, så nu ska jag se vad jag kan använda i stället. Eller om jag kan komma över två svarta eller vita muggar någonstans.

Det är formgivarna Karin Agélii & Anki Eklund som ligger bakom den finuliga idéen och brickan har sålts i en handfull retromönster, men är nu utgående ur Höganäs produktion.

Jag är jätteförtjust i den här konstruktionen. I teorin. I verkligheten har jag ingen aning om den är användbar, eller om mina kvällsmackor kräver en mycket större bricka än vad den här erbjuder.

Eller så gör jag allvar av mitt prat om att börja ett nytt liv där kvällsfika inte ska ingå som rutin. Men vad ska jag då ha på brickan? Frukt?

Känd från tv

Medan Antikrundans experter (47 minuter in i SVT Play-klippet) får 700 spänn för en äppelskalare från Husqvarna så hittade jag min för 70 kronor på en loppis i höstas.
Och jag tvekade lite först, för det var onödigt dyrt, men kostade ändå på mig den här charmiga tingesten.

Nu behöver jag bara få veta hur den fungerar, för mitt försök slutade i fiasko.

Ooh, kära hjärtanes

Det närmar sig raskt 100 000 besökare på den här bloggen. Hundratusen. Hun-dra-tu-sen!
Det är hur många som helst och jag blir faktiskt lite svettig av tanken.
Nu har jag visserligen hållit på längre än många andra, ända sedan 2004. Men ändå!

Ni är många och väldigt välkomna!

Det här ska firas på något sätt. Jag återkommer om hur - förmodligen med en utlottning, eftersom det är så populärt i bloggosfären.

Stöket i köket

Ett av kökets hörn är mer kaotiskt än de andra.
I grunden är det en bardisk i 70-talstappning som ska ersättas av ett skafferi vilket år som helst.
Köksskåpets vitrindörrar har fått fyndade kökshanddukar på insidan.
Under står en insats till en sekretär som följde med hem från en norrländsk sommarauktion för några år sedan. Än har den inte funnit sin slutgiltiga plats, men här har den stått några år, så det kan ju inte vara helt fel.

Den gröna Stahlville-plåten på väggen har nog suttit i en verkstad. Hemma hos mig hänger det köksredskap på den.


Bakom förhänget döljer sig routrar och servrar och knasiga datortillbehör. Förhänget är en slaktad och ack så sliten kökshandduk med veckans alla dagar för en god husmor.

Ljuva 60-tal

Vykort tillhör det där som jag ännu inte börjat samla på. Än i alla fall.
För jag brukar ändå gå igenom lådorna som ofta finns på loppis, och ibland finns det ljuvliga guldkorn där.
Hotell Älgen hittar man i Östersund, och verkar fortfarande vara i drift. Undrar om det ser likadant ut.
Allfarheim Tursitsenter hittar jag inte igen, och Brunnsvik är en folkhögskola som fortfarande är i drift utanför Ludvika.

De tre vykorten från olika hotell och konferensanläggningar har mättade 60-talsfärger, och jag älskar dem alla tre.
Jag funderar på om de inte ska förstoras och ramas in för att verkligen komma till sin rätt.

Kommer hem och är snäll II

Maken har inte uppvisat något större intresse för boxning, men den här stiliga instruktionsboken från 1950-talet kunde jag inte gå förbi.
Så den fick han, för han kan åtminstone uppvisa något slags intresse för sport, till skillnad från mig själv.

Författaren Jack Dempsey hette egentligen William Harrison Dempsey och levde i USA mellan 1895 och 1983. Han var världsmästare i tungvikt 1919-26 och har deltagit i den boxningsmatch som lockat störst publik någonsin till ringen - hela 120 000!

Bak-madame

I dag skulle det bakas muffins.
Leila har ett recept i sin kokbok A piece of cake som ser smarrigt ut, med morot, valnötter och kryddiga kryddor.

Just for the record vill jag berätta att jag tänkte vara ekonomisk och använda de valnötter som finns kvar sedan jul.
Nu kan jag meddela att 1 valnöt väger 6 gram utan skal. Det krävdes 100 gram enligt receptet.
You do the math och inser snabbt att tålamodslösa jag inte orkade knäcka och pilla fram fler än fem-sex stycken. Tur att det fanns en påse hemma...

Fina muffinsformar hade vi också hemma, och här ser allt fortfarande väldigt lovande ut.

Men jag insåg snabbt att smeten inte alls var till tolv muffinsar utan räckte till tre till.

Och väl i ugnen svämmade de över, trots att jag följde receptets råd om att bara fylla till 2/3. Och fastän de fick stå inne fem extra minuter så blev de inte riktigt färdiga.

Så här såg de ut när de kom ut.
Är det därför man ska ha frosting på - för att dölja de översvämmade översidorna?

Absoluta måsten i livet

En loppisrunda resulterade bland annat i detta. Två koppar med fint, rosa mönster. Kopparna är av utländskt ursprung och jag köpte dem billigt för att återbruka dem på något sätt. Ska bara klura ut hur...


En långsmal tavla med julmotiv. Såna här motiv är ofta hur gräsliga som helst, men den här tavlan tyckte jag om. Kanske får den fortsätta sitt liv som tavla, kanske blir den något annat.


Ja, vad ska jag säga. Jag har egentligen inget vettigt försvar till varför den här bedårande, rosa, galna servetthållaren fick följa med hem. Eller - det har jag ju. Det är ju för att den är bedårande, rosa och galen.
Den ska jag förvara räkningar i. De kan verkligen behöva piggas upp med lite rosa galenskap.

Daterade tips till tonåringar

Den ömma modern hade med sig en fin present när hon hälsade på – boken Vi tonåringar av Olga Golbaek från 1954.

Och här fick tonåringarna, som knappt var uppfunna 1954, lära sig allt möjligt matnyttigt. Som att det i utlandet uppfunnits något på vetenskaplig väg som kallades "peeling" som skulle hjälpa mot helårsfräknar, som av någon anledning inte var så tjusigt på 50-talet. Om man inte vill badda dem med kärnmjöl och citronsaft, alltså.

Nu är det en del år sedan jag var tonåring, men jag tror banne mig inte att jag hade blivit särskilt hjälpt av den här boken. Snarare tvärtom. Ohjälpt och begränsad, på 60 sidor med ärtiga illustrationer.

Som att man till blå, grå och gröna ögon använder grå ögonskugga. Bruna och svarta ögon ska ha brun ögonskugga. Punkt.

Och som om inte det räcker så får 50-talets tonåring veta, på frågan "hur vet jag om min byst är normal?" svaret: Stå med profilen mot spegeln och håll händerna bakom huvudet. Om bysten nu sitter fritt utan den minsta hängande tendens så kan man nästan alltid vara säker på att bysten är normal.
Hahaha!
Eller bara sorgligt. Stackars alla tonåringar som så raskt dömdes ut med onormal byst.

Å andra sidan vet jag inte om instruktionerna är bättre nuförtiden. Kanske bara mer subtila.

Trots allt är det skönt att utvecklingen går framåt.
Och roligt att jag har ett tidsdokument i min bokhylla.

Naturkärlek

Det är inte många som ser skönheten i min ärvda majolikavas med naturnära papegojmotiv. Dessutom är den lagad flera gånger och fungerar därför inte som den vas den en gång tillverkades som.
Men jag är oerhört förtjust i papegojan som sitter och ser skräckinjagande ut på en bambuliknande gren.
Under 1800-talet var det populärt med majolika, som flintporslinet som glaserades i mustiga färger kallades.
Tänk er den här i ett hem överlastat med mörkröd sammet och mörka träslag. Mycket stiligt.
Hemma hos mig finns det inte så mycket vinröd sammet. Än.

Bullig i vitt

Det snöar galet mycket, och visst kan man får trösta sig med ett loppisbesök då? (Skoja bara. Jag gillar verkligen snön. Vi lever i ett magiskt snölandskap nu, med metertjockt lager. Ljuvligt!)
Men loppis kan man ju besöka utan tröstbehov...

Som för att hylla snön stod där en lampfot i vitaste vitt glas och väntade på mig. Det fanns inga etiketter eller ledtrådar till var den kan komma ifrån, men med tanke på den gulnade sladden så är det inte någon nyproduktion i alla fall.

Nu är det kanske inte någon större brist på just lampor i mitt hem, men den här fick flytta in i vardagsrummet på en gång.

Snön ska som sagt var hyllas, så jag satte dit ett tidigare fynd - en skärm i vit konstfiber med bedårande volangkant. Kanske sätter jag dit någon annan längre fram, men ett tag får den se ut så här.

30 kronor var den helt klart värd.

Äpplen på rad

Loppisfynd. Såklart.
De söta äpplena fick följa med hem, men kanske inte för att fungera som brickband, utan snarare för att någon gång få bli typ axelrem i en nysydd väska eller så.
Fem kronor. Som hittat.

Mjukt i soffan

Det finns saker jag sällan eller aldrig köper. Som kuddfodral. Jag är generellt ganska dålig på shopping, om det inte handlar om loppis.
Jag har kilometervis med vackra tyger som bara väntar på mig i skåpen hemma. Alltså vill jag inte lägga pengar på något dyrare.
Men idag var det rea på en inredningsbutik i stan. Halva reapriset innebar 50 kronor för en kudde med fodral i snyggt grå-röd-randigt och med små pompoms i hörnen.
Klart två stycken fick följa med hem.
Och även om jag gillar de två nykomligarna så har de tufft motstånd i kökssoffan.
Det blårödrandiga bolstervaret som man kan ana till vänster har min mammas farmor vävt en gång för länge sedan i början av 1900-talet.
Det bor hos mig och får en släng av min kärlek varje gång jag ser på det.

Saker jag funderar på i dag

Jag har varit till farbror Doktorn. (Eller ... tant Doktorn, för att vara korrekt.)
Där skulle det lämnas kissprov. Och varje gång blir jag helt fascinerad över hur omodern den proceduren är.
Eller är det bara jag som inte lyckats klura ut hur man ska träffa en liten, liten plastburk utan att samtidigt träffa handen som man inte ser? Har alla andra kvinnor tränat på precisionskissning på toaletten? Eller ska man stå upp? Är jag felskapt? Gör jag fel? Var lär man sig sånt? Kan man fråga en sköterska? Det tror jag inte att jag klarar – jag rodnar bara av att erkänna mitt dilemma här på bloggen - hur skulle jag inte se ut i verkligheten?!

Då har jag ändå – the hard way – lärt mig att man ska skriva sitt personnummer på burken innan man kissar i den...

Och nej – alla försök att googla på ordet för att få lite tips och råd vid hanteringen är meningslösa – allt handlar om antingen missbruk, anabola eller graviditeter. Ingenting innehåller konkreta handhavanderåd för normalbegåvad kvinna. Och – alla män – ni kan aldrig ana hur lätt ni har det!

Sätt krydda på livet

Måste bara tipsa om en trevlig bekantskap i kryddskåpet. Kakao & chilikrydda som ger kul sting till köttfärssås, kladdkaka, tryffel … allt.

Det är Santa Maria (tror jag) och jag hittade min burk på Ica.

Nyfiken i en strut

Åååååh, jag är så nyfiken!

Ni är så många som kommer hit varje dag, omkring 150 personer. Men ni är så få som säger hej. Och jag är så gruvligt nyfiken på varför ni är här och hälsar på. Säg nåt!

Kommer hem och är snäll.

I går fick min make en present. Eller - inte en. Fyra presenter.

Han log artigt och en smula ansträngt, och sa "Den kan jag kanske ha någon gång", och syftade på nummer 3. Bowlingslipsen längst till höger log han lite åt, men de andra fick tvärnobben.
Har han inte hört talas om att det är rätt med retro?

Då lämnade jag ändå kvar de blanka 80-talsslipsarna i noppig acetat på loppisen...

Så nu har jag alltså påbörjat en slipssamling också. Och allt är hans fel.
Vad kan man göra av slipsar i varierande kvalitet, tro?

Ordning och otacksamhet

I ett rätt oplanerat kök som vårt, med för lite förvaring för alla fina saker, händer det att prylar hamnar på olika ställen fastän de egentligen hör ihop. Ett exempel är mina brickor som är utspridda både här och där, där de ryms.
Den här, runda med ryskinspirerad målning, låg exempelvis bland grytunderlägg och glasfat. Heeeelt fel ställe för en sån fining.

Framför allt ska den fram i ljuset och användas - inte ligga tyst och osedd.

Jag har så smått börjat rensa i en del skåp och lådor. Fick benäget bistånd av min påhälsande mamma som fick den otacksamma sysslan att städa köksskåpen.
Hon gjorde ett strålande jobb medan jag mest var otacksam för att hon rörde till det. ;-)

Hujedamej, så lätt det är att bli tonåring igen...

Är det bara jag som beter mig så barnsligt, eller finns det fler som inte klarar av att bete sig när det är föräldrar inblandade? Det är nu ni ska skriva inkännande och förstående kommentarer så jag inte behöver känna mig ensam och omogen. ;-)

Förlåt, mamma! Du gör en fantastisk insats!

Stickvinst?

Gina firar 10 000 inlägg och lottar ut ett fint stickset på sin blogg. Det tänkte jag vinna, men för all del - ge det en chans du också.

Jag vet vilken dag det är ...

... det är en fynddag!
Tradera är ett fantastiskt tidsfördriv ibland. Särskilt om man väljer att gå in under fliken kuriosa. Där kan man hitta högt och lågt om vartannat.
Den här fina kalendern med vridmojänger blev min för bara tio kronor. Ja, och så portot då, som man alltid måste vara vaksam på. Drygt 50 kronor blev slutpriset och det är helt okej för en sån knasig grej.

Taket sitter lite löst, så jag ska leta fram lite trälim och sätta fast det.