Dygnen är för korta och för få.

Oj, vad jag önskar att dagarna var längre. Dygnet har för få timmar, och jag är i ett skede i livet när all kraft går åt till familjen och vardagslivet. Jag går in i mitt syrum och brukar inte komma längre än till lite rensning och röjning. Kanske syr jag en necessär eller något litet. Jag som skulle vilja få saker gjorda, sömmar sydda och tankar tänkta. Jag skulle så gärna sy lite kläder till mig själv, men orkar inte ta tag i såna projekt alls.

Även stickandet ligger i dammig träda. Jag har några småsaker på gång. Gärna med enkel rätstickning utan mönster, som går att plocka med sig på bilresor i passagerarsätet eller framför tv:n. Men de stora projekten ligger stilla i sina påsar.

I stället har jag börjat brodera så smått. Det ovan är en del av ett större projekt som ska ges bort till en vän. Om det någon gång blir klart.
Till skillnad från stickning så har jag svårt för att brodera och se på tv samtidigt, så det tar sin lilla tid med näst intill improviserade broderier i form av blommor och färgprakt.

Nu kan jag skämmas åt er alla

Å herregud.

Svenska akademien, amerikanskt abortmotstånd och metoo-klavertramp som bara upprepas och upprepas. SD och annat elände. Maktfullkomlighet och falsksjungande artister. Det finns många tillfällen då man kan behöva en skämskudde i tv-soffan.

Så jag sydde den här.

Allt fanns hemma i gömmorna och eftersom det var bråttom pga aktuella fall så broderade jag bokstäverna med symaskinen.

Jag behövde en lunchpåse ...

Något att bära matlådan i till jobbet. Men de flesta tygkassar jag har (För jag har sytt massor genom åren) är för stora. Lådan skakar runt och trillar kanske uppochner och frukten får krosskador.
Så nu tänkte jag sy en ny. Och länge hade jag spanat på japanese knot bag.

Så nu, på en ledig dag, blev det av.

Tyget är några loppisfyndade bitar i rejäl bomull.

Principen är att det ena handtaget är längre och träs genom det lilla handtaget. Då blir det ett bekvämt handtag att hålla i. Annars är det inget märkvärdigt med det här. 

• Lägg tyget dubbelt och klipp ut två bitar av varje tyg. 
• Sy samman handtagen och runt botten.
• Vräng insidan rät och stoppa in i den andra påsen och nåla ihop. 
• Sy fast kantbandet på ena sidan och saxa ur lite i kurvorna så blir det lättare att sy fast bandet snyggt på andra sidan.

Rött, prickigt foder och svarta kantband som veks in på insidan.

Så nu ryms en glaslåda med lock från Ikea i påsen. Nästa jag syr ska få bli aningen större så ryms den ännu bättre. Annars är det ju perfekta stickpåsar med den här konstruktionen! Eller för barnen att bära saker till skolan i. 

Sytt och lite sött

De senaste 20 gångerna som jag har satt mig vid symaskinen har det handlat om att lappa och laga. Jag är visserligen inte kräsen numer så all sömnad är välkommet, men det blir ju lite trist i längden.

Så när dottern ville ha en ny kulpåse med en katt på var jag inte svårövertalad. 

Det blev ett retrotyg med applikation på. 

Gullig, tycker jag själv. 

Dottern blev visserligen glad - men ville inte använda påsen utan fortsätter att ha sina kulor i plastpåsar. 

Tacksamt. :-)

Långsamt leder också någonstans

Ja, jag vet ju inte hur alla andra funkar, men min projektstrategi är så olinjär som något kan vara.

Jag har tusen saker på gång samtidigt och har massor "i pipen" utan att bli klar med något.

I dag huserar hantverkare i köket samtidigt som jag har ledig dag. Det innebär att jag håller mig i mitt syrum för att inte vara i vägen. Och där började jag rota i några lådor som jag glömt bort innehållet i.

Vilket inneburit att jag sytt klart toppen till en liten barnkvilt med stjärnor. Ingen aning om varför jag sydde klart stjärnorna men aldrig sydde ihop dem. Men så kan det vara. Vissa projekt påbörjas men blir aldrig klara då när det inleds.

Nu är de i alla fall hopsydda, och när som helst ska de få en baksida och kanske kviltas lite också. Vilket år som helst ...

Och ofta är det det mest inspirerande för mig - att få gå runt och plocka i mitt syrum. Förr eller senare blir något faktiskt färdigt fastän det legat länge. 

Jag har ofta kort startsträcka, men behöver sen en hel del tid innan jag färdigställer. 

Hur är du?

Av två handdukar och lite tid

En liten tjej ska döpas. Jag känner henne inte, men hennes fina mamma är en vän som jag träffar alldeles för sällan.

Jag sydde en klänning till henne av material som fanns hemma:

• Två gamla handvävda handdukar som blivit lite slitna och därför gick att klippa i utan alltför dåligt samvete. Från loppis, såklart.
• Vit snedslå som jag ärvt efter min farmor.
• Några pärlemorknappar, mest troligt från loppis. 

Mönstret är en improviserad mix av en klänning jag hade som liten samt ett klänningsmönster ur en bok. Men jag misstänker att den är för stor i sommar för en ettåring.

Snedslån använde jag i ärmhål och runt huvudhålet, för det hade blivit för klumpigt att vika de hemvävda handuksdelarna två gånger. Dessutom sydde jag fast dem för hand för att få lite flexibilitet i sömmen. Symaskinssöm går ofta för fort och blir lite klumpigt.  

Det var rätt meditativt att sy för hand, vilket jag ser som ett mognadstecken.

Mer tyg!

Jag har hittat en hel del fina tyger den sista veckan.

Som de här:

Ett oanvänt barntyg av något tyskt märke som jag känner igen från de gardiner som hängde i mitt barnrum på 70-talet. Dessutom två förklädestyger, varav det med romber är sytt som förkläde men det andra är oanvänt.

Jag har en längtan efter att sy nya kuddöverdrag till alla lösa kuddar i soffan, så det kanske blir ett helgprojekt.

Skepp ohoj, landkrabbor!

Jag är bjuden på piratfest senare i vinter. Det ska bli kul, men det innebär en djupdykning i klädsamlingarna hemma. Och en hel del kreativt tänkande och kanske lite sömnad.
För numer innebär piratfester inte längre en enkel randig tröja, ögonlapp och någon simpel näsduk på huvudet. Nä, nu för tiden ska man snarare tänka Pirates of the Caribbean och klä sig i kråsskjortor, sammetsklänningar och djupa urringningar. Och gärna stora, lockiga hår och spetsunderkjolar.
 






Jag återkommer med mer besked om hur min utstyrsel blir.
Och den som har några fina tips på genvägar eller egna kreativa lösningar får gärna berätta det. Annars kommer jag nog se ut som en Lennart Hellsing-sjörövare när alla andra ser ut som Keira Knightley.

Uppdatering: Hur kunde jag glömma sonens favvostil - Pirat-Pippi?!
Det är också en stil att ta i övervägande...

Nysytt

Det r inte ofta jag får umgås några längre stunder med min symaskin numer, men jag har i alla fall lyckats omvandla ett väldigt slitet örngott med fina broderier till en lampskärm. 
När jag blir lite mer vuxen ska jag börja mäta lite noggrannare... 
Stommen kommer givetvis från loppis. Örngottet har nog min mamma gett mig.

Om det saknas några bokstäver så beror det på att sonen råkade spilla ett glas saft rakt ner i tangentbordet på vår laptop. Så de flesta tangenterna är lite segare än de borde och en del strejkar rätt rejält. Som ä. Den krävs det mer kraft än tidigare att använda, så ofta uteblir ä:na i mina texter. Hoppas de är begripliga ändå.

Ur händerna

Ibland blir jag så trött på min egen velighet och svårighet att få saker ur händerna. Det här kuddprojektet påbörjade jag förra vintern då jag kom så långt som till att sy fast en grytlapp på en loppad julduk.

Sen blev det en ettårig paus.

Ja, jag förstår varför det stannade av. Svåra grejjer, det där.
Välja tyg.
Sy ett bakstycke bestående av två omlottlagda linnebitar och totalt sex raka sömmar är ju verkligen jättejobbigt.
Verkligen. *Ironi*

Nu är julkudden klar.

Vänner till syrummet

En fin nåldyna med trädocka under kommer få flytta in i mitt syrum - den dag det är återställt efter den senaste tidens renoveringshärjningar. Under står det Made in Finland, så jag antar att det är en finsk folkdräkt som målats. Eller?

Några små stuvbitar och en vackert virkad grej fick också följa med hem. Det virkade har säkert suttit på en rund kudde, och jag funderar på att låta den bli det igen.
Förutom nåldockan hittade jag en påtdocka också. Och 5 meter muddväv på en meters bredd i benvitt och grått. Jag stod häromveckan och drog i mycket smalare muddväv än så som kostade 89 kronor per meter i tygaffären.

Eftersom jag gärna vill påpeka de få gånger jag faktiskt hänger med i modet så nämner jag nu i förbifarten att jag tänkte sy mig lite vida tygbyxor i sommar, för det är ju hett. Precis som det var när jag var tonåring i mitten av 80-talet. Då sydde jag också bomullsbyxor i parti och minut. Resår i midjan och inga finesser alls, mer än att de fick att vika upp några varv nertill i benen.

Och i stället för gummiband i midjan så satsar jag på muddväv numer. Inte kommer de bli pastellrosa heller...

Snyggt soffläge

För flera år sedan tillverkade jag en egen kuddbricka.
En loppisfyndad träbricka målades vit och försågs med kardborreband på undersidan.
Resterna efter en sacosäck användes till fyllning och jag sydde en kudde. I det ab-so-lut fulaste 80-talstyget jag kunde hitta.
Fråga mig inte hur jag tänkte, för jag gjorde nog inte det.

Det slutade så klart med att brickkudden låg helt oanvänd. Inget konstigt med det, eftersom den blev så gräsligt ful.
Nu har kudden fått nytt tyg.

I stället för fult retrotyg så använde jag en halvmeter snyggt retrotyg. Det låg på 70 centimeters bredd och har ett mönster i piggt rött och blått.

Att jag fick ägna mig åt handsömnad för att få fast det nya tyget räknar jag till den tid av skön kontemplation som alla dagar borde bestå av.

Nu sliper jag ha datorn direkt i knät i soffan. Och kan äta middag, bekvämt tillbakalutad.

Hellre rådlös än slipslös

Nu vet jag vad jag ska använda slipsarna till. De ska bli en väska.

Via Mönsterarkivet hittade jag en praktisk mönstersamling för alla väsksömmerskor.

Nu blir det åka av! Jisse vad med väskor jag ska sy!

Färdig kudde

Kommer ni ihåg den här?
Min fläckiga kökshandduk som fick tre dekorativa pannlappar som dekoration över fläcken.
Nu har den fått en baksida också.
Ett loppisfyndat, randigt tyg med omlottsätngning ungefär mitt på.
Som knäppning har jag sytt fast en likadan pannlapp vars hängare fick bli knapphål.

Nu är den snygg åt alla håll och trivs bra tillsammans med mina bolsterrandiga kuddar i kökssoffan.

Små, små plagg

En inplanerad prematurbebis kommer snart till världen i min vänkrets.
Och eftersom det är så svårt att hitta mönster till barn i storlek 40 så kastar jag nu ut en efterlysning. Både stickning och syning vore roligt.

Några tips?

I dag irriterar jag mig på...

... mönster till barn där måttangivelser lyder: Mät på ditt barn...

Om man nu inte har något eget barn att mäta på, utan försöker sy eller sticka något till någon annans barn - hur gör man då?
Och om man inte vill avslöja för föräldrarna att man håller på och skapar något till deras unge? Hur gör man då?

Nå. Färdiggnällt.

Symamamamamaskin

Söndag i syrummet.
Jag har sytt vimplar till ett brorsbarn. (färgerna är mycket mer turkosa än man kan tro.) Nu ska jag bara sy två till före nästa helg.
Först ska jag dammsuga rent den dyra maskinen som syr alldeles för ojämna undersömmar för att jag ska bli nöjd.

Jag stickar inte bara...

Jag har varit kreativ på andra sätt också. Kökssoffan i sommarhuset fick nya dynor och kuddar. Den långa runda är från ikea, men piffades till med breda band av samma tyg som sattes på den måttanpassade skumgummimadrassen. Eftersom det fanns tyg kvar sydde jag överdrag till en liten kudde och använde ett monogram från ett gammalt lakan som dekoration.


Gissa vad det här blev ...

En sovrumsmatta, såklart. 2,75 lång och vävd på en dag som även resulterade i en gruvlig träsmak... Den längsta tiden gick faktiskt till att - med mosterns hjälp - sätta upp vävstolen som inte riktigt var intakt. Mycket pyssel blev det.Vissa trasor som behövde klippas krävde också en del tid, men de som gick att riva klarade jag på nolltid. Till nästa sommar ska jag förbereda trasor innan, så att det bara är att börja väva när jag kommer till sommarhuset.

Dessvärre sitter den ännu i vävstolen eftersom fler mattor ska vävas innan den kan klippas ner, så det här är den enda bild jag kan erbjuda än så länge.

Mönsterjakt

Jag bläddrar i mina syböcker och googlar på allehanda varianter, men jag lyckas inte hitta ett bra mönster till förklädesklänningar.

Antingen en sån där som går ihop i ett kryss på ryggen och som man klipper ut i ett helt stycke. Eller sånt där mönster som bara är rakt upp och ner i antingen två delar med knäppning på ryggen eller på axeln.

Svamligt, jag vet. Någon som förstår vad jag menar? Eller ska jag måste behöva rita en skiss?

Inte för att jag tror att det är särskilt svårt att rita ett sånt mönster själv. Om jag hade en egen treåring att prov på så vore det nada problem. Men det har jag inte, så då känns det bättre att förlita sig på mönster.