Ljus i mörkret

Äntligen är vintern här! Barnen kan vara ute och leka i snö istället för lera. Och mamman kan frysa islyktor i kakformar. Hurra!

Och allt blir ju roligare med lite matfärg. 

Mer saft, omständlig som tusan

Ojdå. Där gick den sommaren.

Mest tid har ägnats åt att hålla hela familjen på gott humör. I teorin låter det fantastiskt med sju gemensamma semesterveckor, men vår familj orkar inte riktigt med det. Så i stället har vi fått planera utflykter, händelser och roliga saker för att alla ska hålla sams. 

Men en sak till har jag hållit på med och det är att koka om den här saften tre-fyra gånger.

Första omgången som gjordes på svarta vinbär råkade få en alldeles för stor mängd natriumbensoat i sig. Så sedan kokade jag saft på några fler liter svarta vinbär för att jämna ut den skarpa smaken.

Det hjälpte inte mycket så någon dag senare plockade jag fram göra påsar rabarber som vi fryst in för att spä ut smaken av natriumbensoat.

Det hjälpte inte heller. Då tröttnade jag och lät flaskorna ligga i kylen några veckor i väntan på att vår rödavinbärbuske skulle bli mogen. 

När min bonusmamma och mamma varit här och plockat bär så blev det äntligen av att jag både kokade gelè och saft för att späda ut med.

Så. Nu är den klar. Min goda saft på svarta och röda vinbär samt rabarber. Det hade kanske varit enklast att skriva blandsaft flaskorna men jag hade redan börjat skriva med min rosa posca-penna så jag ville inte ta bort det. Tur att jag skriver glest. 

Saftigt

Jag har visst gått lite saft-bananas. Det började med en laddning rabarberjordgubbesaft när en påse jordgubbar från i fjol fick förgylla den lite surare rabarbersaften. En saftblandning jag bara kunde drömma om som barn.

Sedan gav jag mig på att koka saft på syrénblommor. Den har precis blivit klar och är förvisso vackert rosaröd, men jag tror att idén är roligare än resultatet. Receptet hittade jag här. 

Och ute på altanen (åtminstone en fördel med det svala vädret - det går att låta kallrörd saft stå till sig utomhus utan problem) står en hink med rabarbersaft. 

Själv växte jag upp med nästan uteslutande rödavinbärssaft och känner ingen längtan alls efter just den smaken.

Mina barn är som alla andra barn - de vill helst ha BOB blandsaft och inte morsans hemgjorda. Vissa saker ändras aldrig.

För rassel och pling

Sist på bollen, men glad ändå. :-)

Jag hittade en sån här enkel prylhylla på loppis, och eftersom barnens rum svämmar över av rassel i miniformat så skulle den passa bra där.

Först bände jag bort bakstycket och sprejmålade gallret turkos. Sprejmålning hyllas ju ofta för att det går fort och är enkelt. Jag håller inte med. Den här hade nog gått fortare att måla med pensel och vanlig färg, för sprejfärgen täckte dåligt.

Därefter tog jag en loppisfyndad kartbok och rev ut sidor med platser som betyder något för familjen typ Norrbotten, Västerbotten, Medelpad, Uppland och Tjeckien (eller tjeckoslovakien som det heter i den ålderdomliga kartboken.)

Bilderna klistrades fast och baksidan spikades tillbaka.

Klart!

Dagens tygpyssel

En stor fördel med att vara föräldraledig med ett större barn - i mitt fall en femåring - är att det finns en hel del saker man kan göra tillsammans.

I dag plockade jag fram lite bomullslärft och tygfärg samt ett gäng potatisar. Våra fina påslakan med harlekinmönster behövde några matchande örngott eftersom vi snarare är fyra än två i sängen numera.

Lilltjejen fick en bit tyg också och gick loss med liv och lust. Men eftersom jag bara köpt två färger så blev det kanske inte sådär barnsligt färstarkt som det skulle kunnat bli.

Ett örngott trycktes med några svarta plus. Och en sunkig barntröja fick gröna plus i ett frejdigt mönster som den lilla textiltryckerskan var mycket nöjd med. Hon fick feeling, helt enkelt.

Och det fick jag med. Oj, vad kul det var att trycka harlekinrutor på tyg. Fram åkte ytterligare några lakansbitar (Oj, vad jag är välsignad med gamla lakan. Har ärvt hur många som helst, och det är bara bra om jag kan använda dem till något.)
Det här tyget ska jag nog använda till en flickklänning framöver. Om inspirationen och ambitionen håller i sig, vill säga.

Så fort färgen torkat strök jag dem i många minuter på baksidan och sydde samman tygerna.

Två av örngotten blev såhär. Och jag är galet nöjd! Kul, enkelt och effektfullt.

Hon finns på nätet!

Den här världen svämmar över av pysselfokuserade och inspirerande bloggar, jag vet.
Även om min egen pysselavdelning ligger en smula i träda så finns det andra som är bättre på det där.
Och nu har en av mina mest ihärdiga inspiratörer börjat blogga! Hurra!

Jag tycker att Anna Örnberg är så bra!


Hon har skrivit en hel drös böcker som handlar om att återbruka, skapa av gammalt och ta tillvara både på ideer och material.

En av hennes böcker som jag gillar mest är

Och som om det inte räckte så är hon också en talangfull silversmed som gör smycken med humor och kvalitet. Titta närmare på hennes webbsida.

Guld och extra allt

Två mässingsvaser (Ja, såna där fånigt små som inte går att använda till något vettigt men som finns i mängder på loppisar) och tre porslinstallrikar med matchande guldkanter och överdådig dekor blev ett kakfat.
Inte för att jag behövde ett till utan för att jag var sugen på att göra ett.

Alltsammans satte jag ihop med genomskinlig silikonfog. Det tar några dagar för den att bli helt stel, men sen håller det bra.

Nu ska jag ta och baka lite Kolakakor så jag har något att lägga på fatet också...

Enkelt och festligt sommarpyssel

För en vecka sedan fick jag den stora äran att vara med och arrangera ett fint kalas för en nybliven 70-åring och en 60-åring. Eftresom det var varmt som attan så sattes det upp ett stort tält så ingen av de 50 gästerna skulle få solsting.
Och eftersom det egentligen fanns massor med andra saker att göra så satte jag mig ner vid symaskinen och skapade några vimplar och en välkomnande traskrona.

Det fanns säckvis med tyger som är ämnade att bli mattrasor, så det var inget problem att få ihop material. Till slut fastnade jag för den här grön-vit-röda kombinationen och började klippa vimplar i samma storlek. Jag valde tyger som såg likadana ut på både fram- och baksidan och sicksackade kanterna.

Därefter tog jag grova snören och gjorde enklast tänkbara fästanordning - jag sicksackade fast snöret på tyget.
Det blev två vimplar som blev ungefär fyra meter vardera.

Av tygerna som var kvar rev jag långa remsor som jag knöt fast på ett gammalt tunnband. (Det är det bästa med att vara på landet - det finns så många bra saker på gamla gårdar!) Sedan körde vi ner en fyra meter hög stolpe i marken och spikade fast dekorationen i fyra remsor högst uppe. Klart. Och väldans festligt!

Gummisnoddspyssel

Jag beställde en stor påse Fancy loops från Make and create tidigare i våras. Följ länken till fler bilder och instruktionsfilmer. Det handlar alltså om små gummiband i olika färger.

Sedan dess har det blivit några armband av gummisnoddar, och hela familjen har roligt när vi gör dem. 
Rekommenderas varmt till alla pysselsugna.

När vi besökte Rom hittade vi fler påsar som såldes överallt och det var ett bra pyssel att ägna sig åt på hotellrummet eftersom de tog sådan liten plats.
De verkar ha slagit igenom mer i andra länder än just här i Sverige där jag aldrig sett dem tidigare, men nu finns de hos Panduro.

Enkla gåvor

Familjens yngste medlem har haft sin första, riktiga, skolavslutning. Ja, om man inte räknar med den i förskoleklass, men det är ju nu han slutar ettan.

Och han har haft några lärare och personal omkring sig som varit betydelsefulla det här året som började rätt kämpigt. 

Så de skulle så klart få något fint och användbart i sommargåva. Sån tur att mamman någon gång fyndat en stor hög såna där informativa kort om djur som förmodligen en gång stått i en praktisk plastlåda. Det riktigt skriker 70-tal om dem!

Med gemensamma krafter - sonen valde djur som passade varje person och jag stod för själva tillskärandet och fastklistrandet - fick vi till fina tändsticksaskar till alla. Lite skakögon och olika varianter på glitterlim och dekorpennor fulländade det hela.

Nu ska Dremeln fram!

Det där multiverktyget av märket Dremel som ligger och väntar i mitt projektrum har liksom aldrig kommit till sin rätt. Jag har liksom inte kommit mig för. Jag köpte det för något halvår sedan och sen har inte så mycket hänt.

Kan bero på att jag är lite allergisk mot manualer, och den gången jag plockade fram den för att borra hål i ett keramikprojekt som fått hålen igensatta av glasyr så gick det inte så bra när jag valde redskap på gehör. Och sen orkade jag inte riktigt läsa på hur jag skulle göra i stället.

Men i dag hittade jag den här sidan, och nu måste kan jag inte riktigt välja vilket projekt jag ska ta mig an först ...

Så här var november:

Kära nån, vart tog den här senaste månaden vägen?!

Jag lever och mår, men det hände mycket på en gång och jag fick inte riktigt tid till något annat.

Jag har hunnit stöpa ljus med min mamma. Det var mycket roligt, och jag kommer med all säkerhet göra om det.

Och vi har bjudit på traditionellt glöggmingel till första advent. Veckan före bestod av väldigt mycket bakande, men det var också väldigt roligt.

Och vi har hunnit byta rum med sonen. Det blev väldigt bra, men eftersom jag då bytte bort min stora garderob så fick jag komma på någon annan lösning för klädförvaringen. Så nu har mina älskade städrockar fått flytta ut i ljuset på en klädställning. Jag är mycket nöjd! 

Och givetvis har jag hunnit gå på loppis. Jag är ju sån. Men mer om det i senare inlägg.

Ny hobby

Igår var jag på täljkurs. Tre roliga timmar när jag fick lära mig grundgreppen när det gäller att hantera en kniv. Det resulterade i en blompinne som jag är omåttligt stolt över.

Så nu har jag upptäckt en ny rolig hobby. Nu vill jag tälja massor med blompinne och blomspaljeer och annat kul. För att kunna göra det köpte jag en fin kniv som kursledaren tillverkat själv. Så i sommar kommer all sly i närheten av vårt hus avverkas och omvandlas till pinnar.
Lycka!

Stort påskägg i taket

I dag vaknas det påskmiddag. Då ska vi, förutom att äta lite ägg och lamm och sånt, slå sönder påskpinatan som hänger i vardagsrummet och väntar.

Jag har tillverkat jätteägget själv. Så här:

Stooor ballong, papier mache och ytterst lite kräppapper i olika färger är det som behövs.  Och lite fjädrar, snöre och vetemjöl.

Blås upp ballongen och placera den i en skål.
Blanda en del vetemjöl och två delar vatten och vispa ihop.
Riv bitar av tidningspapper och blöt i klistret. Täck ballongen men lämna ett hål högst upp. Låt det torka något dygn.
Gör om proceduren sisådär 4 gånger.

När allt torkat är det dags att smälla ballongen och dra ut den. Sedan fyller du ägget med godis och hopknölat tyllpapper. Gör några hål högst upp och trä igenom snöre. Täck över hålet upptill, jag tog ett tårtpapper och klistrade fast.

Riv remsor av kräppappret och limma fast. Jag använde limpistol, men då syntes limmet på utsidan. Därav de snajdiga påskfjädrarna! Lägg inte ner din själ i dekorationerna. Trots allt ska det slås sönder.

Låt torka. Häng upp och njut av jätteägget innan det är dags att slå sönder det.

Glad påsk!

Vinyl, baby

Ibland har man för många vinylskivor hemma. Och en sån där grej till våningsfat.
Ja, då går det som det går.

Överst en singel, därefter en gammal stenkaka och nederst en LP. (Kids, ni får googla de här uttrycken. Jag orkar inte ens försöka förklara...)

Crap-kräpp

Alltså, vad har hänt med dagens kräppapper!? Jag har tydliga minnen av hur man kunde dra med fingrarna så att det blev volanger. Men det går inte med det usla papper jag köpte på min pysselbutik.

Suck.

Hur ska jag kunna påskpyssla nu?

Snyggare burk

I somras skickade vi efter en högtalare till pringlesrör.
Om man köpte tre rör och skickade in de där foliebitarna under plastlocket så fick man en liten högtalare gratis som man sedan kunde sätta ovanpå ett chipsrör för lite bättre ljud.

Och eftersom gratis är gott så kunde jag inte låta bli. Men chipsrör är inte särskilt snygga, så jag var tvungen till att tapetsera om det med en liten tapetbit jag hade hemma.

Mycket bättre.

Islyktor

Jag blandade blå matfärg i vanligt kokat vatten (för då ska isen bli klarare) och fyllde en kakform. Och sen gjorde jag några till bara för att jag kunde.

När de frusit tog jag in dem någon minut så lossnade de lätt. Sedan ställde jag ut dem på bron med värmeljus i. Det blev fint.

Hej världen

Det är något särskilt med kartor.
För några månader sedan bytte jag barngardinerna i sonens rum. De gamla kommer från min egen barndom och var gulliga men rätt barnsliga. I stället satte jag dit gardiner av nyköpt karttyg från Åhlens och i samma veva gjorde jag en taklampa åt sonen av en halvgammal jordglob som ändå inte fick plats i hemmet och förmodligen inte längre var aktuell alls, fast inte på det där charmiga, antika sättet utan på lite mer sunkigt 80-talsvis.

Jag monterade loss globen från stativet med hjälp av lite ilska och verktyg. Och en sladd med lamphållare på stoppades in. 
Sedan hängde jag den i taket, men skenet var alldeles för dåligt och det innebar enbart att sonen aldrig lekte där för det gick inte att se vad man gjorde i hans rum.

I stället satte jag dit en annan lampa och flyttade globen till fönstret, och det blev mycket bättre. Ibland konkurrerar den väldigt mycket med fullmånen som brukar synas bra på himlen.

Pimpad brandfilt

Jag fick ett uppdrag som gick ut på att pimpa en brandfilt. Jag köpte en stuvbit grafitgrått tyg och letade reda på en broderad duk i samlingarna hemma.

Sedan mätte jag upp påsens storlek och sydde ihop som en påse. Nedtill ska det givetvis vara öppet! 

Om orken och tiden funnits hade jag nog broderat något också, men nu blev det såhär.

Två svarta öljetter gjorde verkligen slutfinishen, och jag är glatt överraskad över hur lätt det var. Senast jag försökte mig på öljettbankande så gick det åt skogen, så sedan har jag inte provat igen på sisådär 15 år.

Nu ska den spikas upp här hemma, för man ska alltid göra det mesta för att mota branden ifrån sig.

Efter vårt nyårstrauma så har vi skaffat ytterligare några brandvarnare också, så att vi ska ha en i varje rum.