Undergången är närmare än man tror

Jag har läst mycket i sommar, men inte förrän några vänner gjorde mig uppmärksam på bokvalet så insåg jag att de har haft ett tema:

Började starkt med Katarina Wennstams "En riktig våldtäktsman" om vilka män som våldtar. Mycket bra och upprörande bok. Läs den! Även föregångaren "Flickan och skulden" var oerhört intressant. Mycket relevant läsning som har föranlett mig att prata om samhällets syn på våldtäkter och våldtäktsmän hela sommaren.

Gellert Tamas "Lasermannen" var också mycket bra och tankeväckande. Tänk att det rådde sådana fruktansvärda främlingsfientliga strömningar i samhället i början av 1990-talet. Förvisso är de inte borta, men aningens mer nedtonade i alla fall. Finns det någon som vågar erkänna att de röstade på pajasarna i Ny Demokrati i dag? Skulle inte tro det...

Hittade Kent Härstedts Estoniabok "Det som inte kunde ske" på loppis och plöjde även den. (Sen drömde jag mardrömmar om färjekatastrofer och Tsunamis under några nätter.)

Hittade en bok om förintelsen i min mammas bokhylla i stugan - "A-1671 Ett judiskt levnadsöde". Ferenc Göndör heter den i Sverige boende ungerske överlevaren som berättade om sin uppväxt och överlevnad i olika koncentrationsläger. Vidrigt!

Och ovanpå detta hade vi även Ulla-Carin Lindqvists "Ro utan åror" som ljudbok under bilsemestern. Inte något festligt, det heller...

Vem var det som sa att alla läser deckare under semestern? Inte jag...

Fast några med underhållande böcker har jag också läst. "Predikanten" av Camilla Läckberg och "Ett öga rött" som ljudbok av Jonas Hassem Kemiri.
Bra böcker båda två och inläsningen av Hassem Kemiris bok var helt lysande! Lyssna på den om du kan!