Jag är den första att erkänna att en del saker i hemmet är lite udda. Här är min samling med charmiga knivar, för fina för att avstå.
Hemgjorda, lagade och slipade gång på gång tills eggen fått lustiga böjar.
Från den tiden då alla kunde bryna knivseggar, och då materialet var sådant att det gick.
Från den tiden då knivslipare gick runt i gårdarna och slipade upp saxar och knivar.
Från den tiden då man inte bara slängde och köpte ny på Ikea när eggen blivit slö.
Den översta kommer från min farmor och har ett charmigt handtag med krusidulliga utsmyckningar. Tyvär är hon för dement för att kunna berätta mer om den.
De två understa är loppisfynd. Den svarta ser grovt hemmagjord ut och den understa kanske är i ben? Eller horn?
Om de går att använda vet jag inte. De måste slipas först, och sånt är det ju ingen som kan nuförtiden...
15 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Så fina!!! Jag älskar såna här grejer som är nötta av år av användning, det är vackert! Och...jag är ganska bra på att slipa saker, jag har haft dille på det ända sedan jag var liten och var med morfar när han slipade med sin slipsten. Fatta vad glad jag blev när jag hittade en slipsten i vår stuga - JIPPIJIPPI :)
Fin fina knivar må jag säga.
Nu har jag stickat upp ditt skämsgarn, beviset finns i min blogg! :)
Jodå det går viist att slipa. Köp en slip på Coop för 99 kr. Den funkar skitbra!
Skicka en kommentar