Jag kunde inte hålla mig. Skyltdockan fick nya kläder.Ur mina alltför digra samlingar letade jag fram Tant mormors tvådelade brudklänning från 1918.
Tant mormor? Ja, min pappas mormor, alltså.
Hon dog 1976 och jag minns henne vagt som en liten spröd dam med vitt, lockigt hår. När jag ser hur liten hennes brudklänning är så inser jag att hon måste varit mycket kortare och smalare än jag är.
Se hur fin hon var 1918.
Klänningen är i tunn yllemuslin och här och var har olika skadedjur dessvärre haft fest. Inuti sitter en förklarande lapp som min farmor skrivit innan hon försvann allt för långt in i demensen. Annars hade vi nog inte vetat att detta var Tant mormors brudklänning när vi tömde farmors lägenhet.Även min mormor och min farmors brudklänningar från tidigt 1940-tal finns kvar, men de är båda avkortade och färgade i olika blåa nyanser för att kunna användas som festklänningar. Det fanns inget ekonomiskt utrymme under kriget för att låta en dyrbar klänning hänga oanvänd.
aW.jpg)
5 kommentarer:
Vad roligt att den finns kvar, den var fantastiskt fin!
Kram/ mimmi
Kul att du också tycker det! Det är sådana här skatter som gör att 160 kvadratmeter hus börjar kännas en aning för litet. ;-)
Å vad vacker den är! Håller den för att användas eller är den bara till lyst nu för tiden?
dödergök - den är bara till lyst tyvärr. Ängrar och mal har kalasat på tyget så det är sprött som tyllpapper på sina ställen. Men bättre att den syns så här än att den göms i en garderob!
Så bra du har fyndat, och det var ju perfekt till dina fina kläder!!! Som ett eget litet museum hemma, jag gillar tanken!
Skicka en kommentar