I dag tränar jag på att tänka goda tankar.
Mest beroende på att jag har kollegor som agerar som pubertala tonårsmonster som måste skrika för att höras och på att jag lyckats pajja min mobiltelefon genom att tappa den i golvet. Hur ömtåliga får såna apparater egentligen vara?!
Lägg dessutom till en låsning mellan några diskar i ryggen och att vänner har råkat ut för stor sorg som givetvis smittar av sig så förstår ni att det inte enbart är i-landsproblem jag suckar över i dag.
Ska lindra smärtan genom att gå på stickkafé.
Namaste
aW.jpg)
3 kommentarer:
Hej hoppas att det lindrade att gå på stick café,en del dagar är besvärliga å andra inte .helgen kan kanske bli fin för dej :Allt gott Lisbeth
Japp. Stickkafé lindrade. Nu är jag uppe ur gropen igen - det finns alltid de som har det värre, så det lönar sig inte att tycka synd om sig själv för länge. Tack för omtanken!
Man får visst tycka synd om sig i bland. Jag tycker synd om din mobil. Den stackaren!
Skicka en kommentar