När jag hittade det här stora träfatet på en gårdsloppis i Norrbotten var det målat i en tjock, dalablå färg. Men jag kunde ana en spricka och en charmig lagning, så jag tänkte att det hade potential. Men mest troligt skulle jag nog behöva måla det vitt - för enkelhetens skull.
I går började jag skura det för att på sikt måla om det. Men ju mer jag skurade, desto mer lossnade den blåa färgen. Och under kom en vit färg fram som inte lossnade av vatten och stålull. Så jag fortsatte skrubba och skrapa tills fatet såg ut så här. Visserligen finns det lite blått kvar i hål och sprickor, men jag är så oerhört nöjd med mitt fynd.
40 centimeter långt, 40 kronor dyrt och alldeles perfekt som brödfat eller för frukt.
När jag hittade det här stora träfatet på en gårdsloppis i Norrbotten var det målat i en tjock, dalablå färg. Men jag kunde ana en spricka och en charmig lagning, så jag tänkte att det hade potential. Men mest troligt skulle jag nog behöva måla det vitt - för enkelhetens skull.
I går började jag skura det för att på sikt måla om det. Men ju mer jag skurade, desto mer lossnade den blåa färgen. Och under kom en vit färg fram som inte lossnade av vatten och stålull. Så jag fortsatte skrubba och skrapa tills fatet såg ut så här. Visserligen finns det lite blått kvar i hål och sprickor, men jag är så oerhört nöjd med mitt fynd.
40 centimeter långt, 40 kronor dyrt och alldeles perfekt som brödfat eller för frukt.
aW.jpg)
4 kommentarer:
Så sagolikt vackert. Vad jag älskar det som är slitet och använt, det som verkligen har en historia och som man kan fortsätta att använda. Jag är en sån sucker för bruksföremål.
Det blev fantastiskt snyggt, tycker jag. Otrolig charm och känsla i fatet. Jag förstår att du är nöjd.
det var ett riktigt fynd du gjorde!
Så härlig fat, tänk om det kunde berätta...........
Visst är det härligt! Jag är så oerhört glad för att jag kunde se förbi den gräsliga, blåa färgen i tjocka lager, och hitta den här pärlan.
Skicka en kommentar