Nu vill jag inte höra något grinande. Ni hade er chans.
Vecka efter vecka, månad efter månad, gick jag och fingrade på den diskreta servisen som stod längst ner på loppishyllan. Inte ens när priset halverades till 225 kronor var någon intresserad av den fint gråvita Rörstrands-servisen med tydlig 50-talskänsla.
Och vecka efter vecka sa jag till mig själv: "Om den står kvar nästa gång så köper jag den." Men gång på gång intalade jag mig att den skulle få stå kvar. Att någon annan skulle få chansen. Att vi inte behöver fler koppar och tallrikar.
Men så till sist.
Ingen hade förbarmat sig över de 36 delarna med flata, djupa, assietter och nio koppar med fat.
Priset var fortfarande 225 kronor.
Någon måste ju kunna älska den här diskreta servisen som knappt hade använts.
Och eftersom denna någon var jag så fick den följa med hem.
Nu har vi en vardagsservis till. Hurra!
Men jag vet inget om den. Och det hjälpte inte att gå in och leta på Svenskt porslin, för jag hittar den inte där.
Någon som vet mer?
12 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vissa saker bara kan man inte lämna kvar på loppishyllan!
(och ja, jag kommer att bära min städrock med stolthet, även om det kanske blir lite si och så med städandet...)
Hade jag varit inne på den loppisen så hade inte servisen varit kvar. Den är ju helt underbar.
Vilken fantastisk servis. Snyggt fyndat!
metamorphosis - Nej, så är det verkligen. Och nu gav jag ändå alla andra en chans i några månader.
Agneta - Visst är den fin i all sin oansenlighet. Praktisk och användbar än i dag. Stämpeln gör gällande att den tillverkades från 1950 fram till 1971.
Beata - Ja, jag är jättenöjd!
Skrattar! Jag tror på öde!
Tillverkad 1966. Stämpeln säger 661 - 66=1966 1=första delen av året.
Re-dizain - Glad om jag kan glädja någon. Ja, det är kanske ödet som leder mig till rätt fynd.
webrik - Tack för den informationen! Inge koll på om den har något namn eller formgivare?
Skicka en kommentar