Värdelöst?

En nystartad loppis i min stad har - obegripligt nog - en låda med gratisböcker vid ingången. Där stod jag ett tag och bläddrade igenom det som alltså är värdelöst i deras ögon. Och kom hem med de här godingarna.

Stockholmsmysterier av CF Ridderstad är visserligen bara en del av utlovade fyra, men den utkom redan 1880 och den första ägaren fick den 1882 enligt ett handskrivet årtal. Ålderdomlig svenska, så jag tror knappast att jag kommer läsa den. Men ändå - charmigt, va!?


En illa åtgången katalog från Upsala universitet vårterminen 1889 bjöd på en del underhållande läsning. Här räknas alla studenter upp efter nationstillhörighet, likaså de olika fakulteterna och studentföreningarna.


Och den fina, röda boken om Önnemofolket låg också där.
En gång i tiden var det här ett obligatoriskt inslag i småskolan. Fler känner säkert till Sörgården som fanns i samma serie. Den trycktes i hela 825 000 exemplar mellan 1912 och 1936. Det här exemplaret är från 1925.
Min mamma har en fin tecknad bild i sin ägo som föreställer Önnemo på en sån där stor upprullningsbar skolkarta.

Och visst tusan stickade de i Önnemo:

Farmor stickar strumpor
Gamlamor i Sörgården satt uppe på sin kammare och stickade.
"O, vad farmor stickar fort!" sade Karin. "Den där strumpan började farmor på i går, och nu är den snart färdig."
"Lisa Löv säger att hennes mamma kunde sticka tre par strumpor om dagen", berättade Greta.
"Det är omöjligt", utropade Karin. "Säg, farmor, är inte det omöjligt?"
"Nog är det omöjligt att sticka så fort för hand", sade farmor, "men jag tänker, att Lisas mamma hade en stickmaskin."
"Ja", sade Greta, "jag tror Lisa sade, att hon hade en maskin."