Det finns saker jag sällan eller aldrig köper. Som kuddfodral. Jag är generellt ganska dålig på shopping, om det inte handlar om loppis.Jag har kilometervis med vackra tyger som bara väntar på mig i skåpen hemma. Alltså vill jag inte lägga pengar på något dyrare.
Men idag var det rea på en inredningsbutik i stan. Halva reapriset innebar 50 kronor för en kudde med fodral i snyggt grå-röd-randigt och med små pompoms i hörnen.
Klart två stycken fick följa med hem.
Och även om jag gillar de två nykomligarna så har de tufft motstånd i kökssoffan.Det blårödrandiga bolstervaret som man kan ana till vänster har min mammas farmor vävt en gång för länge sedan i början av 1900-talet.
Det bor hos mig och får en släng av min kärlek varje gång jag ser på det.
aW.jpg)
5 kommentarer:
Jag köper också sällan till fullpris. Jag vill alltid fynda! Mycket fint det där som din släkting vävt. Och det passar fint med de nya.
Ohh så fint du har! Mysigt! Härligt sken över bordet.
Just kuddar brukar jag också sy själv, med ett uddatyg eller annat ifrån hyllorna. Aldrig till ordinarie pris noway;D
Jag gillar båda men hemmavävda är ändå hemmavävda.
Färdigsydda är oftast inte värt priset när man kan göra själv för en bråkdel av pengen.
Jag köpte dock färdiga till mamsen i julklapp, men endast för att jag hade tidbrist och önskefärgerna inte fanns i mina tyglager.
/Anna
Maria - Visst är det ett vackert bolstervar! Jag tycker jättemycket om det.
Katarina - Tack. Jag tycker väldigt mycket om mitt hem. Det lustiga med lampskenet är att det blev mycket grönare när jag bytte röd duk mot svart duk, så jag har själv varit lite skeptisk till tonen som är nu.
Myggan - Ibland räcker inte tiden till. Eller kreativiteten. Då får man köpa nya. Men då ska de vara billiga! ;-)
Skicka en kommentar