En krona kostade den söta koppen med fat från Lidköping. Jag tycker mycket om det lite kantiga örat och det enkla rosmönstret.
Guldkanten är välbevarad, och kaffet smakar utsökt.
Men jag vet inte om hon ska få bo kvar här. Jag ser mig själv som en mellanlagringsstation mellan olika loppisar...
12 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ler åt din bra-att-ha-gräns som du skriver om nedan. Tror att min gräns också är ganska hög.
Koppen är finfin och så billig!!
Såna små sötnosar är perfekta att göra panncotta i.
Med hej fr. Koftan
Maria - Jo, jag är nog inte ensam om den frikostiga tolkningen...
Tant Kofta - Bra idé! Det ska jag göra någon gång. Måste nog bara skaffa några fler först... ;-)
Skicka en kommentar