Lin är vackert

Två vackra överlakan i lin låg och väntade på mig på en loppis. Att de är hopsydda på mitten innebär inte - som jag en gång hörde en okunnig loppisägare förklara det låga priset med - att de har gått sönder och lagats. I stället beror det på att vävstolarna förr i tiden var så smala att det inte gick att väva bredare än omkring 70 centimeter.

Jag har ett sånt här gammalt lakan, som tidigare ägare sprättat upp på mitten och sytt ihop igen på motsatt sida så att nötningen skulle bli jämnare. Fast jag hade aldrig märkt det om det inte hade inneburit att monogrammet högst upp hade hamnat med varsin bokstav längst ute i hörnen. ;-)

Ett vackert hålsömsbroderi som sträcker sig över hela längden, och ett fint monogram avslutar elegansen. Och knappt nötta alls.

Hemma hos mig används de här vackra lakanen som dukar, utan att komma i närheten av ett strykjärn. Jag gillar linets vackra skrövlighet.

Fast i ärlighetens namn har jag fler vackra lakans-dukar än middagar, så jag måste nog sälja bort några på Tradera... Kanske blir det helgens projekt...