Jag hittade ett örngott för tio kronor.Inget märkvärdigt alls. Hygglig nyproducerat i rosa bomullstyg, med infälld spets och ett monogram.
Men det som gjorde att det fick följa med hem var den krattiga men diskreta texten som någon broderat högst upp med korsstygn.
Jag vet inte vad det är som gör all jesus-kitsch så lockande för mig. Är det min uppväxt i frikyrka? Är det den nostalgiska folklighetsfaktorn? Eller att tron är så fascinerande stark för vissa att den tar sig såna här uttryck?Eller är det kanske Gud som talar till mig på ett icke-subtilt sätt?
Vet inte, och det spelar egentligen ingen roll. Nu har jag ett rosa örngott som jag kommer sova gott på.
aW.jpg)
3 kommentarer:
"Ensam med Jesus", låter nästan lite tragiskt. Undrar hur broderaren tänkte. Att man aldrig är ensam om man har Jesus hade liksom kännts mer betryggande. :)
Jag tänker att det kanske är som "Bara fem minuter". Typ en slummerkudde med mer meditativt budskap där man får sin chans att samtala invärtes med Jesus. ;-)
Ah, ditt sätt att se det på lät mycket bättre än mitt. :)
Skicka en kommentar