6 november 2010

Ni kan sluta leta

Jag och sonen har hittat Nemo.
Men inte i ett akvarium i Sydney utan på en loppis. Och eftersom lillprinsen nyligen upptäckt den roliga Disneyfilmen så är han Doris med jämna mellanrum. Eller haj.
Klart den syntetiska fisken fick följa med hem.

Tekniskt sett är det här nog Nemos pappa Marvin eftersom Nemo har en skadad fena.

 
Och den här hemsydda lilla råttkaninen kostade bara fem kronor. Söt, va?


Till slut hittade vi en plastkamera med en liten överraskning som hoppar fram när man trycker på knappen. Tio kronor för apbilden. 

Hm. Mina loppisfynd har ändrat karaktär, märker jag...

6 kommentarer:

Myggan sa...

Så blir det när livet tar en ny vändning. Nu kan du lotsa in sonen i den fantastiska världen kallad secondhand. Råttkaninen var det bästa fyndet, om du frågar mig. Mer tilltalande för mamman än för sonen kanske? =)
/Anna

Agata sa...

Jo, vi tar försiktiga Loppissteg. Det går ganska bra - mest för att han får köpa en del av det han hittar.

Och visst har du rätt om fynden. Prinsen ryckte ointresserat på axlarna när jag visade råttkaninen. Fisken och kameran fick honom däremot att jubla. ;-)

Kerstin sa...

Åh, Hitta Nemo var Viggos älsklingsfilm när han var 2 år. Vi tittade jämt på den.

Anonym sa...

Så fina fynd! Tänkte precis det som Myggan skriver, att du kan dela med dig av loppisintresset.

Christin sa...

Men lyckan att gå på loppis den delar du och sonen iallafall, även om dina köp står tillbaka lite jus t nu.

tina sa...

Åh, Nemo! Flera år sen jag såg den filmen senast, det måste det bli ändring på.

:-)

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin