Pärer på finfatet

Snart är det dags. De groddar pärerna ska ner i sådana jord och framåt sensommaren, kanske i tid med de första surströmmingarna, får vi äta egna potatisar.

Visserligen borde jag bli fascinerad av all odling, för det är ju samma princip: man stoppar ner något i jorden och något annat växer upp.

Men just potatis är så sällsynt fascinerande.

Man stoppar ner en potatis och kan några månader senare gräva upp jättemånga! Jag blir lika imponerad och glatt överraskad varje år.

Tills det är dags får de grodda sig på silverbricka - det är de värda, Amandine-potatisarna.