Det hade jag aldrig trott för tjugo år sedan.
Mellan tonåren och strax före 30 ägde jag inga vettiga täckbrallor. Jag hatade utelekar och skidor var skittrist. I synnerhet längdskidor. Slalom åkte jag som barn och även upp i tidiga tonåren.
Men inte ens då ägde jag några täckbrallor. När jag som übercool tonåring åkte slalom var det lappade jeans som gällde. (Jo, det var på 1980-talet det här.)
Men nu! Som vuxen åker jag både längdskidor med glädje och helst utför. De senaste åren har jag lärt mig åka i svarta backar och kastar mig gärna utför. Hur roligt som helst.
Coola sonen åker bräda. Så cool blir aldrig jag. :-)
Och det fortsätter snöa ...
1 kommentar:
Det är väl det som kallas för utveckling:)
Kul att ni har roligt i snön:)
Skicka en kommentar