Det kostar på.

Börsen är tom. Månadens tilldelning av pengar är slut, så när som på några hundralappar. Någon har sannerligen levt över tillgångarna.
Och det vore så skönt om det fanns någon att skylla på, men: nej. Allt är mitt eget fel. Vinterns utbud av kläder i butikerna är alldeles för tilltalande med färger i min favvo-skala.
Och ändå återstår en hel del kostsamma saker innan det är dags för nästa månad.
* Lunch varje dag. (I mitt nästa liv ska jag göra lunchlådor jämtjämtjämt. Men inte i det här.)
* Lagning av skramlande bil (vågar inte ens fundera på vad en lagning av den buckliga bakluckan kan komma att kosta...)
* Spik, eftersom ett brädgolv ska läggas i helgen.
* Och värst av allt - en resa till ett stort köpcentrum. Trots Ullaredsbilliga priser så är det inte gratis att göra fynd, även om jag ibland försöker intala mig det.

Såna gånger är det faktiskt bra att ha en sambo. Med pengar kvar på banken och lite större sinne för ekonomi.