Den som har mest gamla saker när den dör vinner...

*Puuh*
Helgen tillbringades i hemstaden. Dementa farmor har flyttat till ett demensboende och hennes lägenhet ska tömmas och säljas. Först skulle min pappa och min farbror välja sånt de ville ha. Sen skulle jag, min bror och våra två kusiner välja saker.
Då kunde den uppmärksamme raskt lägga märke till två saker som i kombination fick förödande konsekvenser hemma hos mig:

1. Min bror ville knappt ha något. Inte mina kusiner heller.
2. Jag ville ha. Mycket. Och fastän jag i såna lägen försöker gå efter devisen "ta bara sånt du själv vill ha, inte för att det är arvegods" så insåg jag snabbt att det rådet är helt fel för mig. För jag tycker om så mycket!
Jag gillar gamla dessertfat i pressglas, fotografier på en släkt jag aldrig träffat, brev från min farmor till hennes mamma på 20-talet, vackra morsdagskort från 30-talet, spegelbyråer, kitschiga ljusstakar, plåtburkar, serviser, dopklänningar, och brudklänningar från 20-talet, broderade lakan, kakmått från det gamla bageriet som min farfar växte upp i. (Ja, inte bokstavligt i bageriet, alltså. Men hans moster och morbror drev Konditoriet Kakan fram till 40-talet.)
Prinsessornas kokbok, religiösa tavlor, broderade dukar, ännu mer broderade lakan ... Got thew picture?

I går kom vi hem med den största hyrbara släpvagnen i staden. Full med möbler och prylar. Nu står allt i vårt matrum och det mesta måste skuras, eftersom min dementa farmor inte direkt har lagt de senaste årens energi på städning. Och på lördag kommer det 14 personer på den årliga schlagerfesten. Tills dess måste allt vara rent och insorterat på rätt plats.

Jag måste ta semester om jag ska hinna det här!