Två trutta futter

Jojo, "allmänt flanerande" trodde jag att Stockholmsresan skulle bjuda på. Snarare milamarscher genom staden. Några mil har vi lugnt betat av varje dag, så mina fötter protesterar nu högljutt. (Första dagen gick vi 29.000 steg till sambons besvikelse. Han hade gärna uppnått 30.000. Andra dagen blev det bara 26.000 steg. Och hemresedagen klarade vi inte mer än 13.000 steg på stockholms gator. En bevikelse för alla utom mina trutta futter.)

Förutom att gå så har vi fikat en del och sett de flesta stadsdelarna.

Två nystan opalgarn var det enda jag fick med mig hem, men jag klappade på några fantastiskt mjuka härvor hos Knitlab vid Södra station. Men redan opalgarnet var för mycket köpt (eftersom jag påbjudit garninköpsförbud i sommar), så det blev inget gosigt garn utan istället har jag lagt mig vinn om att glömma bort både namn och innehåll.

Vi hann titta på Tall ship race från Waldemarsudde. Många båtar med långa master fick vi se från vår fina utsiktspunkt. Därefter promenerade vi ut förbi Manilla och vände åter mot Rosendal och Nordiska museet som fick besök. Med nöje kollade vi in samlarutställningen och alla vackra tapeter. Dessutom fick jag se spetsutställningen. Där fanns det mycket vackert.

Och sista dagen, på onsdagen, svärmade centrala Stockholm av äckliga flygmyror som landade överallt. Så det som skulle bli ett turistigt flanerande i Gamla Stan slutade med att vi flydde in på Kulturhusets café för att undkomma.