Alltså - med mjukt merinosilkgarn satte jag igång, och nu är de klara. Varma och gosiga. Perfekta under den loppisfyndade kappan som är lite för kort i ärmarna.
21 februari 2008
Mina muddar
Jag behövde ett par längre muddar, och på någon blogg som jag dessvärre glömt bort Blyga killens blogg såg jag svartvitrandigt resårstickat. Precis så skulle de se ut!
Alltså - med mjukt merinosilkgarn satte jag igång, och nu är de klara. Varma och gosiga. Perfekta under den loppisfyndade kappan som är lite för kort i ärmarna.
Alltså - med mjukt merinosilkgarn satte jag igång, och nu är de klara. Varma och gosiga. Perfekta under den loppisfyndade kappan som är lite för kort i ärmarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
aW.jpg)
7 kommentarer:
Snyggt! Svartvitrandigt är oslagbart.
Jag håller med Görel!
Å så snyggt och klassiskt. Fast nu för tiden klassas man som "emo" av kidsen när man har svart och vit randiga kläder. Men det bjuder jag på, jag är ju rätt emo av mig. fniss
Görel & Mingching - Tack!
Dödergök - Jag blir glad varje gång jag lyckas pricka in trender som gäller nu och inte för tio år sedan, så vill någon kalla mig emo så går det bara bra. Som tonåring skulle jag ha dödat för ett par såna här muddar - men då var jag för upptagen med andra saker och stickade inte så mycket. Och pulsvärmarna var ändå inte direkt på tapeten då...
Jättefina muddar.
Men vad är emo?
Ha de gott.
Eva.
Var det inte blyga killen som lade upp en svartvitrandig stickning häromdagen?
Väldigt fina blev muddarna dina iallafall.
Eva - Emo är en musikstil, men be mig inte förklara närmare. Det är jag för gammal för.
fosco - Jo. Där var det nog! Tack.
Skicka en kommentar