Kvällarna är fyllda av så mycket annat nu på sommaren. Jag promenerar och odlar. Målar taklister och garderober. Och ibland stickar jag, men det är förmodligen mitt långsamma sticktempo som gör att den här sjalen aldrig blir färdig.Min potatisbruna skapelse i Kid silk haze.
Mönstret heter Svärmors sjal och kommer från Stickas medlemsblad nr 4 2006. (Man måstre alltså vara Sticka-medlem för att få tillgång till det.)
Och nu börjar jag tro att det inte kan vara alltför många mönsterrapporter kvar. Frågan är om jag ska avsluta med någon annan slags kant. Och om jag ska orka ordna blockningsvajrar innan den ska blockas färdigt ...
Men det viktigaste av allt – jag stickar numera på mina nya Harmonystickor från Knitpicks. Just mitt lilla startpaket med tre stickpar och tre vajrar kommer från Garnhärvan och hade ett överkomligt pris. Och de är så vackra! Och smarta, eftersom man kan skruva loss vajern från stickorna och byta om man behöver.Jag letade efter just såna här när jag var i New York, men jag hittade dem inte. Men i Linköping finns de numer!
aW.jpg)
7 kommentarer:
Vad den är fin den där potatisbruna, väldigt romantisk på något sätt.
Jag har också köpt de däringa stickorna fast bara en lång rundsticka än så länge, jag ville testa först och se hur mycket jag gillar dem, är den lika underbar som alla säger ska jag nog önska mig ett sånt där set jag med. Jag fyller ju år snart. :)
Jo, den blir nog bra när den är klar.
Harmonystickorna är jättehärliga! Särskilt färgerna som lockade mer än funktionen. Du blir nog nöjd!
Vilken vacker sjal, ser ut som en smekning på något sätt.
Och vilka fynd - blomkorgarna du hittat på loppis. Visst är det kul med gamla saker!
ps. Jag får heller inget stickat när våren är så vacker - det finns så mycket annat att göra...ds.
Finfina stickor. Tur att jag såg dem ;)
Så skir sjalen ser ut som en sommardröm. Stickorna måste verkligen höja nöjet att sticka ytterligare ett steg.
Kram
anonym - hmmm... är du min hemlis? Då kan jag bara säga att jag tror att man inte kan få för många harmonystickor! ;-)
britt-marie - ja, de gör faktiskt stickningen lite roligare nu på slutet.
Hihi ... man vet aldrig ... eller, jo, jag vet ju ... ;)
Skicka en kommentar