Saker jag inte förstår på nätet:

* Varför det är så många inredningsbloggare som har så sjukt fula bloggar. Jag trodde att intresset för fin form gick igen på fler plan än bara kring ljusstakar och gardiner.

* Hur tänker Blocket-annonsörer när de inte sätter ut pris på varan utan vill ha in bud och säljer till högstbjudande. Hur länge pågår "auktionen"? När får man veta att man vunnit? Vill jag ge mig in i spännande auktioner så säljer jag på Tradera. Juh!

* Människor på Facebook som inte drar sig för att basunera ut de mest privata saker till alla och envar. Praktiskt, visst. Men när fejsbookaren som jag här kallar för "Bettan" dag efter dag konstaterar i sin status att "Bettan är död", "Bettan har slut på glädjeämnen i livet", "Bettan är mer död än levande", "Bettan is no more" så tycker jag nog att det ställs aningens för höga krav på den utvidgade vänkrets som finns på FB. Rop på hjälp, visst. Men ropar man på vargen varje eller varannan dag så kan man nog inte vänta sig mängder med support i längden. FB är en lättsam mötesplats, inte ett ställe där man ska ragga upp hobbyterapeuter.

* Varifrån får gnälliga bloggare luft? Alltså de som inte har vett att skriva puttrigt om loppisfyndade grytlappar och sega renoveringar utan istället hoppar på andra medmänniskor för att de inte passar in i den snäva internet-mallen. Vi kan kalla dem för "agata" eftersom de heter så...


Jamendåså. Då har jag gnällt klart för idag.