Provdockan i trappen har fått nya kläder. En loppisfyndad sjuksköterskeklänning med fina, svarta knappar och ett skolköksförkläde som en släkting sydde och broderade på 1950-talet. Fint.
Det är så fint men jag skulle aldrig kunna ha liknade grejer hemma, dels är jag för mörkrädd och dels för klantig. Jag skulle snubbla i trappan varje gång jag skulle gå förbi. :)
Är en sakletare och sakälskare. Minimalismen har aldrig gjort något djupare intryck på mig. Jag tycker i stället om att göra fynd, göra fint och göra roliga saker.
Bor mitt i Sverige i vackra Medelpad i ett hus som sakteliga renoveras. Läser mycket, älskar loppisar, vackra föremål och att tillverka saker med händerna. Gärna med garn och stickor, eller med symaskinen. Men med en burk färg och en pensel kan man också komma långt. För att inte tala om limpistolen!
Fast allt är inte vackert i vårt hem. Lite kitsch och rätt mycket humor måste också finnas med i inredningen om det ska bli rätt.
Är mamma till en fin och evinnerligt efterlängtad tolvåring och hans lika fina lillasyster på nio år. De ser till att hålla mig alert.
Jag jobbar ständigt på att bli en bättre människa. Mejla mej på agata99[at]passagen[punkt]se
På besök
Sedan jag startade bloggen 2007 har hittat hit. Jätteroligt!
Och den här veckan har:
kikat in här.
I dag har
hittat in till mitt lilla krypin. Alla är välkomna!
5 kommentarer:
Det är så fint men jag skulle aldrig kunna ha liknade grejer hemma, dels är jag för mörkrädd och dels för klantig. Jag skulle snubbla i trappan varje gång jag skulle gå förbi. :)
Ja, den risken finns ju alltid. ;-) Men vi har en bred trappa, och skyltdockan känns numer som en vän.
Mycket elegant! :)
Du skulle gilla vårt nya textilrum i Hembygdsgården. Där är nu fullt av provdockor med allehanda gamla fina kläder!
Vad häftigt!
Skicka en kommentar