Klok som en bok

Ibland önskar jag att jag vore tonåring igen. Fast med alla livets erfarenheter med mig i bagaget.
För det där att vara ung när man är ung är en smula bortkastat.

När jag tänker på all spelad självsäkerhet. All kaxighet mot fel personer. Alla teatraliska känslor som ändå inte ledde till något gott. Då blir jag lite beklämd.

Fast ännu värre var det nog när jag kom ur tonåren och hamnade i 20-årsåldern. Då hade jag en rejäl svacka i självkänslan och klev ur mina upproriska och alternativa tonårskläder och gjorde allt för att vara som alla andra. Köpte mina första jeans. Slutade färga håret. Slängde bort en massa saker som varit viktiga för mig under skoltiden. För att smälta in och bete mig.

Det har jag slutat med nu. Jag har inget behov av att smälta in, klä mig trendigt eller köpa dyra märken. Mitt hem ser ut som det gör och mina intressen får spreta som de vill.

Däremot har en tredjedel av livet gått och det är lite synd. Jag hade gärna varit 20 år igen och vågat mig på att sjunga i band, spela gitarr eller sökt in på någon designskola.

Nu blev livet inte så. Jag gjorde andra saker i stället och ångrar inte på något sätt dem, men min ungdom hade mått bra av ännu lite mer våga.