Jag vill så gärna kunna påstå att mina inköp och göranden i livet alltid baseras på förnuftiga beslut.
Att det är tankar och inte känslor som styr.
Att jag nogsamt har gått igenom vad hemmet och min själ behöver, och därigenom kunde avstå när något dumt lockar.
Men jag har insett att det inte är så.
Inte ens kaffekoppsinköpet i förra inlägget är ett förnuftigt fattat beslut. För då skulle jag inte kommit hem med ytterligare nio koppar som inte går att diska i maskin. Jag har redan kaffeserviser så det räcker till att bjuda halva kommundelen på kaffekalas.
Det var en känsla av att jag inte kan gå förbi nio guldmönstrade koppar i tunnaste porslin. Å andra sidan är de ju inte fullkomligt odugliga, utan kan mycket väl få tjänstgöra vid något kaffedrickande tillfälle framöver.
Men när jag hittar sånt här - då är det bara känslan som styr.
Känslan som säger: En ensam, ful pudel med röda ögon och konstigt glitter i pälsen måste få ett kärleksfullt hem någonstans. Och det är nog bara jag som kan erbjuda ett sånt, är jag rädd...
3 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
inget illa menat mot pudeln men tack för ett gott skratt! Tur att du känner att du har kärlek nog till den stackaren ;)
Eftersom du själv skrivit det; pudeln är hiskelig. Den politiker som gjort den pudeln, har nog gjort sig skyldig till något djävulskt, sparat bort lärartjänster t ex!
Mia
Jag tycker att du ska köra allt fina loppisporslin i diskmaskinen, då kommer det till användning istället för att stå i ett skåp och samla damm, dessutom kommer du kanske då att få ett naturligt svinn så att du med jämna mellanrum MÅSTE investera i nytt vackert gammalt porlin!
Den pudeln är FANTASTISK!!! Jag är pudelsamlare och ÄLSKAR just sånna pudlar...lite konstiga och halvfula. Köpte en (om möjligt) ännu fulare pudel på loppis i somras. En rosa porslinssak som spelade fiol! Vem f*n kommer på en så dum ide? Jag blev såå glad när jag såg din pudel!!!
Kramar från Erika
www.stickerika.wordpress.com
Den pudeln är FANTASTISK!!! Jag är pudelsamlare och ÄLSKAR just sånna pudlar...lite konstiga och halvfula. Köpte en (om möjligt) ännu fulare pudel på loppis i somras. En rosa porslinssak som spelade fiol! Vem f*n kommer på en så dum ide? Jag blev såå glad när jag såg din pudel!!!
Kramar från Erika
www.stickerika.wordpress.com
Hahahaha vilket härligt skratt jag fick.
Så ful så den är söt, liksom.
Alltså Agata, nu har jag stirrat på den här pudeln så många gånger att jag känner att jag måste säga något.
Du är ju liksom min loppisidol, men shit liksom, kanske det fulaste jag någonsin sett. Nästan så att den till och med är otäck.
Jag menar, titta in i ögonen på den! :)
Knasiga pudlar har också ett existensberättigande, tydligen! Fint att du förbarmar dig. Jag skulle gått förbi. Lett en smula. Och hållit emot. Att ha hela porslinskåpet fullt med vackra koppar det vet jag precis hur det är. Men jag blir lycklig varje gång jag ser dom så dom pryder absolut sin plats i mitt liv. Kram Anna
Den pudeln var verkligen vidrig. Men jag förstår precis att du ville ha den, den liksom bara skriker "ta hem mig, ta hem mig, jag är så ful så att ingen kommer att vilja ha mig" Passa bara så att den inte står på sänggaveln ovanför ditt huvud då du vaknar i natt. Jag tror nämligen att den är släkt med clowndockorna.
Är det en sån figur som ändrar färg då det blir regn? Dom var lite poppis på 70-talet och gjorda i något konstigt material och kunde bli ljusblå eller rosa vid regn. Eller nått.
Heldri - Varsågod.
miaring - Ja, det måste ligga mycket elakt bakom den pudeln. Ser du den gröna tonen i pälsen?
Lisse - Ja, det är ett smart sätt. Men jag älskar ju mina vackra saker för mycket. Till och med pudeln!
erikab - Tack för din förståelse. Jo, jag kan se skönheten i det fula.
Morgana - Japp! Visst är den!
Dödergök - lessen om jag orsakat mardrömmar. Du får tänka att skönheten sitter på insidan.
mammagumman - Ja, jag tror att de flesta går förbi. Därför måste ju jag älska den. ;-)
Lisa - Nej, tror inte den ändrar färg. Den är gjord i biskviporslin, tror jag. Den får bo på nedervåningen, långt från huvudkudden. För rons skull.
Helt ärligt var det en riktigt pudel:) det kanske var tur att du förbarmade dig över honom, hoppas han trivs hos dig:)Må gott!
Skicka en kommentar