Nu har det sista av farmors liv delats upp, och det är bara jag som är riktigt intresserad av deras gamla foton.Alltså har jag två kvällar i rad suttit och klickat mig igenom flera hundra diabilder som innehåller allt från släktträff i Lycksele 1965 och Etiopienmissionen 1969 till turistbilder från Italien och 50-årsuppvaktningar på 60-talet.
De reste mycket och farfar fotograferade från resorna. Mellan gamla byggnader, blommande bouganvillabuskar och spektakulära solnedgångar dyker min fina farmor upp. I tjusiga bomullsklänningar och hatt.
Det är en märklig känsla att sitta och se deras liv passera förbi när båda nu är döda. Enstaka släktingar känner jag igen. Mina föräldrar bröllopsbilder och jag själv som nyfödd tillhör highlightsen,
Men vad gör jag nu? Jag kan verkligen inte bevara andras turistbilder bara-för-att. Några av dem kommer jag låta scanna in och använda i en planerad fotobok. Men alla andra?Jag måste grubbla på hur jag kan använda alla diabilder till något kul.
Kanske borra hål i dem och göra ett draperi, kanske? Gardin? Lampskärm?
aW.jpg)
4 kommentarer:
O, vad svårt. Kul att göra en fotobok, men sen? Jag skulle förmodligen lägga dem i en låda på vinden bara för att jag skulle vara rädd för att förstöra dem, men där gör de ju ingen människa glad. Smartare att göra något roligt av dem!
Kan man inte scanna in dem på något sätt och göra en hel fotovägg av de bästa?
Mycket intressant med en massa gamla foton. Mycket historia där.
Beata - Ja, vad gör man. Jag måste fundera ett tag. För slänga dem vill jag inte göra i första taget.
Lisse - Jo, det är en kul idé. En snygg turistbild från 60-talet kan ju onekligen bli en kul tapetvägg.
Maria - Ja, massor med historia som jag är satt att vårda.Frågan är hur.
Skicka en kommentar