Jag gjorde ett sånt där fynd som får hjärtat att pingla lite extra. Två stora servetter med varsitt fantastiskt monogram i hörnet, SA i blått och rött, låg i en trave textilier på Kupan. 15 kronor styck kostade de och jag tvekade faktiskt inte en nanosekund.
Se, vad fint någon har gjort!
Och se vad något pucko senare har gjort i kanten med en svart märkpenna. Hur tänker folk? Eller: Hur tänker M. Holmlund som glatt förstör gamla textilier? Förmodligen samma sak som alla de som lånade märkapparater från polisen och glatt ristade in sina personnummer i antika ljusstakar och silverbägare för några decennier sedan.Var det för jobbigt att sy fast en tygmärkning eller brodera sina initialer lite diskret?
aW.jpg)
4 kommentarer:
Kan det vara så att ägaren har bott på ett äldreboende där dom inte har haft tid att märka tvättet med namnband?
Hej vilka fina fynd du gjort nu igen!
Det här monogramet var det enkelt tokfint.
Men jag håller med Elisabet här ovanför, så där gör de på äldreboenden, min mormor har underbara handvävda handdukar av hemodlat lin som hennes mamma har vävt och där har någon också varit framme med märkpennan för att effektivisera tvätten. Så funkar det i sverige nu för tiden.
Jo, den tanken har slagit mig, men den gör mig ändå förbannad.
Om man frågar så finns det kanske någon anhörig som kan sätta sig och sy fast tygband på de vackra textila klenoder som gamla människor ofta har med sig. Så man slipper sånt här förstörande.
Fantastiskt vackert broderi - alltså det blå och röda. Det svarta var kanske lite väl futuristiskt.
Skicka en kommentar