Ett svagt turkosfärgat spilkum från Bo Fajans var för fint för att lämna kvar. Det är lite naggat och skavt och uppenbarligen väldigt använt. Det tycker jag om.
Det blåvita emaljfatet saknar märkning, men visst doftar det formalin och omsorg och stärkta förkläden och "peang, syster" lång väg!
20 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar