Har jag visat den här?Min mormor och morfar hade en liten bondgård med mjölkkor långt uppe i norr. Hela min barndom fylldes med somriga hölass och kesande kalvar och en del trist räfsande längs krondiken för att få upp alla strån.
I efterhand har jag förstått att arbetsinsatsen som min mamma och hennes syskon fick ägna sig åt när vi barn lekte, badade och ställde till otyg inte direkt är vad man kan kalla semester. Men det var bara så livet var. På en gård innebär sommaren arbete och inte avkoppling.
Mjölkkorna avyttrades för över 20 år sedan och höskullen är numer sågverk. Men i ladugården finns det rester.
Kotavlan för 184 Leka har nog min morfar skrivit. Inte för att han behövde. Han hade koll på sina kossor och behövde knappast skriva upp deras namn.
Nu tittar jag på den vid matbordet.
aW.jpg)
5 kommentarer:
Minnena kommer tillbaka när jag ser den tavlan. Min pappa hade också sådana tavlor
Jag har just köpt en sådan tavla av en annan bloggare eftersom de är så vackra. Hänger i vår hall nu.
Agneta - Jo, de var vanliga förr. Nu i lösdriftens tid vet jag inte hur lantbrukarna håller reda på sina kossor. Datachip, antagligen.
Maria - Visst är de fina!
Vi hade en lagård på landet, full med kor (och bajs!) och jag minns att de hade sådana här namntavlor.
Nyfiken i en strut undrar vad alla beteckningarna betyder...?
F = far
M = mor
mj = mjölkad?
k = kalv
Eller?
Ming ching - Jo, något sånt. Antar att e små rutorna är till för att ange de olika kalvarna. Typ.
Min morfar skrev aldrig i något mer än namn och siffra, och knappt det. Vill minns att jag någon gång tvingade honom att fylla i det också, för han tyckte väl det var helt onödigt eftersom han mindes allt själv.
Skicka en kommentar