![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH_z-E2ru6jjai2jzPN47vTiGNiokgOR8jUl0UcpBdXITViYi3D7hkwLPhyphenhyphenQ8hZAVBVNJ0zRHkMaoa2Qp8UpiqjdROsUD1Kqa5l8JXmS5wvL-2TWTR4rxB15Jv0sUSeMLMkrLj/s400/papegoj.gif)
Det är inte många som ser skönheten i min ärvda majolikavas med naturnära papegojmotiv. Dessutom är den lagad flera gånger och fungerar därför inte som den vas den en gång tillverkades som.
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwRZDgrD0VLdadfR0OGhPXnaXcwCPvgn61RdJdc-Oi3XHKoqcopSXvcmYJJ3AvqKRh4aI9C1LeUGmVUPHHXYdQiFDEEhcwtK6nkWYva6X2ibugR2UkuQ7l33JcW1ExGd8T6G7z/s400/papegoj3.gif)
Men jag är oerhört förtjust i papegojan som sitter och ser skräckinjagande ut på en bambuliknande gren.
Under 1800-talet var det populärt med majolika, som flintporslinet som glaserades i mustiga färger kallades.
Tänk er den här i ett hem överlastat med mörkröd sammet och mörka träslag. Mycket stiligt.
Hemma hos mig finns det inte så mycket vinröd sammet. Än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar