22 februari 2010

Mer att läsa

Jo, jag vet att jag i ett tidigare inlägg utgöt mig över hur jobbigt det var att komma hem efter tre ouppkopplade dagar och försöka läsa ikapp allt.
Jag är medveten om att jag då sa att jag skulle rensa lite i min googlereader för att minska antalet bloggar jag följer. Och det gjorde jag.

Men så fick jag tid att äntligen gå igenom alla tävlingsinlägg, och besöka alla länkade bloggar. Och då sprack den där intentionen att minska antalet bloggar att läsa. I stället blev det ett tiotal nya på läs-listan.

Däremot orkade jag inte kommentera på alla bloggar - hoppas ni har överseende med det.


Och där - mitt i alla tävlingsbidrag hittade jag det här:

Heidi har gett mig en utmärkelse!
Som innebär att jag ska berätta sju saker om mig själv.
Okej. Här kommer de:

* Jag försöker oftast tänka "vad är det värsta som kan hända" när något är oroande, ovanligt eller oprövat.

* Jag har en spindelfobi som gör boendet i hus lite komplicerat, men jag har jobbat med det och den är inte alls lika allvarlig nu som för några år sedan. (Jo, jag vet att ni tänker "hur var det med det där vad-är-det-värsta-som-kan-hända-tänket?" Men det funkar inte på spindlar.)

* Jag har en gång voltat med min bil i 110 km på en isig vinterväg. Rekommenderas inte, men jag fick inte en skråma. Så nu har jag bara åtta liv kvar.

* Jag brukar inte ångra saker, men kan ändå önska att jag skulle ha gått någon hantverksmässig utbildning efter gymnasiet. Nu spar jag det till mitt nästa liv. (Alltså inte ett av de åtta återstående, utan... ja, du fattar...)

* Jag gillar återbrukstanken och blir oerhört provocerad när människor bara slänger hela och fungerande saker utan att skicka dem för återbruk. Det är ett galet slöseri!

* Jag putsar helst inte fönster. Det är nog det allra tråkigaste hushållsarbetet, och så länge vi bodde i lägenhet och flyttade vartannat år var det inget större problem. Med husboende blir det lite svårare att se ut. Tur att jag är gift.

* Äter allt. Med glädje. Inga allergier, inga sjåperier, inget kräset rynkande på näsan över några maträtter.

* Är stolt kompostägare och utbrister varje vår "Den lever!" när de rara maskarna börjar vakna till liv och käka upp vårt avfall. En ständig källa till glädje!

Japp. Nu känner ni mig.

Jag skickar inte den här vidare eftersom den redan synts på alla bloggar.

3 kommentarer:

En bok om dagen sa...

Något som stör mig riktigt mycket - apropå din återbrukstanke - är när de i alla (eller somliga) av dessa inredningsprogram som går på teve bara slår sönder fullt fungerande inredning, enbart för att den inte funkar i det nya som är tänkt. Varför i himmelens namn gör man så??? Ut med det gamla, det är en sak - men slå inte sönder! Skicka till återvinningen eller något liknande!
Tycker jag.

Lisse sa...

Dethar jag också reagerat på. Helst när de sen går på loppis och köper den nya inredningen och skryter med att de recyklar.

agata sa...

En bok om dagen - Ja, det där resursslöseriet kan man reta sig blåskimrande över! Helt galet!

Lisse - Ja, det är inte alltid så genomtänkt.

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin