Den irländska harpspelerskan har inte hamnat på glasberget, men väl innanför glaskupan. På farmors gamla spegelbyrå i matrummet. I bakgrunden syns en lampfot som ursprungligen var i mässing, men som jag brutalt sprejmålade vit. Kanske är den söta, skära lampskärmen helt fel storlek, men jag tyckte att det blev fint, jag.
Är en sakletare och sakälskare. Minimalismen har aldrig gjort något djupare intryck på mig. Jag tycker i stället om att göra fynd, göra fint och göra roliga saker.
Bor mitt i Sverige i vackra Medelpad i ett hus som sakteliga renoveras. Läser mycket, älskar loppisar, vackra föremål och att tillverka saker med händerna. Gärna med garn och stickor, eller med symaskinen. Men med en burk färg och en pensel kan man också komma långt. För att inte tala om limpistolen!
Fast allt är inte vackert i vårt hem. Lite kitsch och rätt mycket humor måste också finnas med i inredningen om det ska bli rätt.
Är mamma till en fin och evinnerligt efterlängtad tolvåring och hans lika fina lillasyster på nio år. De ser till att hålla mig alert.
Jag jobbar ständigt på att bli en bättre människa. Mejla mej på agata99[at]passagen[punkt]se
På besök
Sedan jag startade bloggen 2007 har hittat hit. Jätteroligt!
Och den här veckan har:
kikat in här.
I dag har
hittat in till mitt lilla krypin. Alla är välkomna!
2 kommentarer:
En sån där lampskärm hade jag i mitt rum när jag var liten. Den gav jättemysigt ljus!
Lisse - Visst gör den. Och så är den lagom liten och väldigt söt. Jag blev väldigt glad när jag hittade den på loppis för inga pengar alls.
Skicka en kommentar