Kära Dagbok

Helgen som gick innehöll visserligen en del umgänge och lagomt midsommarfirande med vänner, men mest innehöll den arbete.
Det har slipats golv och målats fönsterfoder och städats och tvättats och städats igen.

Men först var jag med om en näradöden-upplevelse när min bil tvärdog mitt på europavägen, vid lunchtid dagen före midsommarafton. Jag var inte direkt ensam på vägen, om man säger så.
Inte ens varningsblinkersen fungerade, men tack vare snälla medtrafikanter lyckades jag rulla bort bilen från den värsta trafiken.
Sen kom maken och öppnade motorhuven och petade på något, och då startade den. Mycket märkligt.

Golvslipmaskinen levererades utan dammsamlare, så hela den groteskt stora mängd slipdamm som ett gammalt furugolv kan uppbringa återfinns numer i resten av vårt hus. Förutom en rätt stor del som säkert finns i lungorna på min kära man.

Sen möblerade vi om i vardagsrummet för att hantverkarna ska kunna komma åt det sista fönstret och då fick vi städa lite till.
Jag önskar att vi kan skylla allt damm på renoverandet, men det går nog inte.

Men jag klagar inte. Snart är vi klara och då blir det fint. Som ordspråket lyder: Det går att äta en hel elefant – det gäller bara att ta den i mindre bitar.