Tur att man har vänner.Innan sonen kom hem fick vi hjälp att tillverka ett räcke till trappen eftersom övervåningens golv slutade i ett stup.
Det här är bara en prototyp, och det ska på sikt bli ett välgjort hantverkat räcke på samma plats, men för att inte sonen ska trilla rakt ner fick vi ett snabbgjort först.
Om du frågar mig så är det tillräckligt snyggt. Efter närkontakt med lite slippapper och vitfärg skulle det se jättebra ut. Men inte enligt den petiga snickaren som lovat att återkomma.
Det runda klaffbordet har fått flytta in från uthuset och passar bra där det hamnat nu. Den vaniljgula stolen kommer från min farmor, som förmodligen broderat sitsen själv.
aW.jpg)
5 kommentarer:
Jag tycker att räcket är jättefint, precis så enkelt och rakt som jag gillar.
Tycker också räcket är fint som det är.
Måste dock säga att ett bord och stol placerad sådär inbjuder ju lite till klättring och då tappar ju räcket lite sin funktion. Men det är kanske olika från barn till barn.
Säkerhet är bra, och barn brukar vara väldigt snabba med att visa var man kan behöva säkra upp extra... samtidigt är min erfarenhet också att de är väldigt kloka, och så snart de passerat den dumdristiga 1½års åldern tycker jag att de faktiskt brukar anpassa sin framfart till sin förmåga.
(dock skiljer ibland min uppfattning om vad det bör klara av mot ffa lillebror s uppfattning av vad han klarar, typ då som sånna saker att klättra ut på UTSIDAN av ett sånt trappräcke...)
Lycka till med föräldraskapandet och njut av ert barn!
Fint! Men Anna har en poäng där...om han nu är en klättrare?
Och så härligt när du skriver sonen :) Ta hand om er!
Fint! Jag har ett likadant klaffbord!! Samma blå! (tror jag) mitt står dock kvar på magasinet ännu.
Skön söndag
Karin på Ösäter
Skicka en kommentar