Maska för maska

Läsandet går på halvfart. Pysslandet är så gott som obefintligt. Stickandet försöker jag hålla i, men det går trögt. Några varv per dag i bästa fall, och då går det inte fort.

Mina stickpåsar innehåller ett helt gäng gamla UFO:n som jag inte ens vågar inventera, men det här är de senaste som borde göras klart.

Den svarta koftan är den enda jag stickar på just nu. Enkel, tankebefriad slätstickning i snabbstickat Limagarn gör att jag har stickat bakstycke och det ena framstycket. Snart är jag klar med det andra framstycket också och kan ge mig på ärmarna.

Den blåa ponchon kräver bara några decimeter stickande till, men den är ganska tråkig. Dessutom var den tänkt som julklapp så nu har min motivation redan försvunnit. För det är ju långt till nästa julklappshets...

Den rödbetsfärgade sjalen ligger och väntar på att jag ska komma på vilken spetskant det ska bli längst ner, och ännu har jag inte orkat räkna maskor och bestämma vilken det blir. Dessutom blir jag väldigt irriterad på det okända garnet som ibland är så tunt att det går av. Fast inte nödvändigtvis på det varv när man stickar med det, utan oftare på varvet efter när man använder maskorna vilket innebär massor med upprepningar och morranden.

Och den galna halsduken/pläden/vaddetnublir är förvisso kul att sticka men får vila till sig lite ett tag.

De andra stickena vilar i lugn och ro.