Härlig advent

Som traditionen bjuder hade vi ett stort gäng vänner här på glöggmingel idag. Så här såg delar av plockbordet ut. Alla blev mätta, tror jag.

Plötsligt händer det

Äntligen är den klar!

Min svarta kofta med mönster från Drops har till slut blivit färdigstickad, blockad och hopsydd. Den har till och med fått knappar. Det enda som inte är avklarat är en ficka, men det får jag göra någon annan gång.

Puh. Äntligen ett UFO mindre. Nu har jag börjat på en bisarrt enkel sjal från Drops. Stickas från sida till sida med två varianter av Delight.

Den blir skön att vira runt halsen i vinter. Om jag bara får den klar till dess!

Sitt fint!

Efter att ha ägnat några månader åt att då och då ge mig på det tålamodsprövande jobbet att plocka ut tvåtusen häftklamrar så har jag äntligen kunnat häfta fast det broderade grindslantsmotivet på en pall som jag fick av min mamma i somras.
Först hade jag en plan att måla benen, men jag orkade inte. Man måste välja sina pysselstrider i livet, och det där med att välja nyans och plocka fram penslar och annat, tja - det kändes oöverkomligt just nu. Så det mörkt blåa avskavda fick vara kvar.

Julbonanza

Favvoloppisen har plockat fram julprylarna. I mängder med små plastpåsar blandar de gammalt och nytt pynt om vartannat. För inga pengar alls.
Jag går runt och vrider och vänder för att hitta påsarna med gamla pumlor.

Några har jag hittat, men man får mycket på köpet. Då är det här ändå de jag bestämt mig för att behålla ;-)

Jag vet inte hur du tänker, men i min värld betyder en sån här samling att det är det snubblande nära att det blir en till pummelkrans innan den här vintern går mot vår igen.

Grattis pappor!

I dag läggs lite extra krut på alla pappor. Både min egen, min sons och min bror som också är far.

Och så tänker jag på alla de som, liksom vår familj, fick kämpa i många år innan fader- och moderskapet inföll sig. Ni är också värda en egen dag.

Hur ska jag göra?

Har du någonsin sett en sån fin barnsäng? Stabil och hel. 50 kronor kostar den, men mitt behov är obefintligt.
Köpa eller lämna kvar?

Snart är julen här

Jag har gett lite överflödiga pumlor ett nytt liv enligt mottot "more is more".

För det onda

Jag snabbsydde en randig kjol till en piratfest. Av resterna blev det små trekantiga trikåbitar som förvandlades till två kylkuddar till sonen som gärna vill ha något kallt att lägga på det onda.

Världens enklaste pyssel:
Sy ihop nästan alla sidor, fyll med råris (eller något annat småttigt) och sy ihop. Förvara i frysen. 

Vilken skiva det blev!

När vi flyttade in i vårt hundraåriga hus för nio år sedan fanns det inte särskilt många saker kvar. Men i ett uthus stod det här symaskinsunderredet. Redan första sommaren spikade jag ihop en osnygg skiva av gamla spjälor och brädor.
I somras hade det gett upp rätt rejält och jag började spana efter ett marmorbord på loppis.

Till slut hittade jag ett rejält bord som visserligen inte riktigt var den färg jag tänkt mig, så jag köpte det inte. Bordet hade en rödbrun färg med lite aprikosa stråk som jag inte var jättesugen på, men jag kunde ändå inte sluta tänka att det kunde vara värt 175 kronor.

När en vän berättade att de hade en sågklinga som kunde skära i sten så beslöt vi oss för att dela på skivan, för hon behövde också något hållbart att lägga på sitt underrede.

Dagen efter, när jag åkte tillbaka för att köpa bordet hade loppisen just infört 75-procentig rabatt på ALLT.

Gissa om jag köpte det!


När det sågade itu upptäckte vi att det låg en plastaktig hinna ovanpå som gjorde ytan blank och slät. Den kunde man skrapa bort med lite våld, och då blev färgerna bättre.

Handens kraft

I somras städade vi moderns stora loge. Då hittade jag den här fina, blåmålade lådan som förmodligen har tillverkats i skolslöjden av något barn som förr bott i huset.
Lägg särskilt märke till de lutande sidorna, det smala svartmålade handtaget och de fina fotklossarna.

Vi kan väl sammanfatta det såhär: Så här såg inte min trälåda från skolslöjden ut. Men så tillverkades den i början av 70-talet, och då var det kanske inte så mycket finlir utan mer "alla kan" som gällde.

Uppenbarligen inte jag.

Nu kan jag mer

Jag har gått på en kamerakurs. Hoppas det märks.
Nu roar jag mig med att prova iso-tal och slutartid och annat spännande.