15 december 2011

Min barndom?

Det finns de som påstår att vi som går på loppis bara försöker köpa tillbaka en förlorad barndom.
Ibland stämmer det. 
Exakt en sådan här kanna fanns i mitt barndomshem (en bröllopspresent till mina föräldrar när de gifte sig 1969.) Nu har min bror den, och jag fick såklart lov att köpa en på loppis när jag hittade den.



Men den gräsliga hunden som stod och väntade på just mig på samma loppis fanns sannerligen inte i mitt barndomshem. 
Den verkade kunna bli en sån fin kompis till min fula hund som jag köpte för några år sedan

Jaha. Se där. Möjligheten att det här är början på en ny fulhund-samling har seglat upp.


3 kommentarer:

Otaliga projekt sa...

Du är en mästare på att starta nya samlingar!

Loppan Lorum sa...

Vad lustig, jag klickade in hit via länk från Clara Stickar eftersom jag såg bilden på kannan där. Jag fyndade nämligen precis en sån underbaring på loppis för ett år sen. Och sen när jag scrollar ner i ditt inlägg dyker en sån där pudel med päls upp, som jag själv haft i mitt barndomshem! Faktum är att jag fortfarande har den kvar i gömmorna någonstans, Har haft svårt att skiljas från den på nåt vis. den är ju så härligt kitschig, och har såna fina manga-liknande ögon :)

Cecilia sa...

Ha ha! Senast min mamma kom ner till Stockholm hade hon med våran gamla likadana kanna till mig :) Syrrorna får göra som du och köpa på loppis! Men barnen tror det är en julkanna - det är ju röd dekor!

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin