2 januari 2017

Årets gran

Även i år har vi haft en gran hemma. För typ 20 år sedan hade vi plastgranar utan att skämmas, och de hängde nog med i fem-tio år. Men numer skulle jag inte kunna tänka mig en gran utan doft, så det blir givetvis en levande gran. Under de senaste åren har våra granar sett lite olika ut, men vi har aldrig testat kungsgran. De varker ser eller luktar tillräckligt äkta för min smak.


I år passade jag på att köpa gran en vardag när jag vabbade med en hängig son. Så för en gångs skulle fick jag inspektera och välja granar i dagsljus. Och fick då också se den vackra ladugården som är byggd i slaggstenar från en gammal masugn. Väldigt vackert i skimrande blågrönt.

Och granen blev perfekt. Det ryms ingen jättegran hos oss, så jag siktade in mig på den kortaste och tanigaste. Ett vanligt misstag vi gjort genom åren är att underskatta granens verkliga längd, så hemma måste den kapas på både höjden och bredden. Så blev det inte i år.


Hemma plockade jag fram alla vackra, antika pumlor och valde ut några. Alla får inte plats, dessvärre.
Några är ärvda, men de allra flesta har jag hittat på loppisar under åren. Och jag älskar dem varmt!




2 kommentarer:

Heidi sa...

Så länge jag har läst din blog, så har du varje jul visat upp en julgran full med pumlor. Och såvitt jag kan minas har du också skrivit ett antal inlägg om dina pumlor. Var du hittat dom, hur dom ser ut, och att du redan har alldeles för många:)

Jag måste erkänna att de tillhört mina favoritinlägg. Du har uppvisat en sådan förtjust glädje över alla dessa pumlor/skatter som har varit smittande:)

Agata sa...

Haha! Det har jag aldrig tänkt på, men det är inte konstigt - jag älskar mina gamla pumlor och blir lika glad varje år när jag får ta fram dem. :-)

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin