Blomglädje

Mina sommarblommor levererar än. Och en av mina bästa trädgårdsidéer är att ha två stora sålådor där jag strör ut sommarblommefrön. Där bjuds det blomprakt kan ni tro! Och det är så härligt att kunna plocka in generösa buketter utan att det gör något. 

Det enda som är trist är att min stora, perenna rabatt blir gräsligt färglös den här årstiden. Jag måste nog strö ut lite ringblommefrön där också...

Vacker dag

Vissa dagar är mitt jobb bättre än andra. I dag har jag fått dofta på vårhyacinter, se mig mätt på glada färger och känna känslan av att det faktiskt kommer en vår någon gång.

Jag har besökt en trädgårdsentusiast som sätter ihop små blomarrangemang av det som finns i sitt uppvärmda växthus. Vilken ljuvlig liten lunga mitt i allt det vintervita runt omkring!

Och jag blev alldeles lycklig av färgprakten och ljuvligheten! 

Söt men namnlös

Den här blomman köpte jag i våras på en trädgårdsmarknad.

Den har varit perfekt hela sommaren. Utan knot har den uthärdat i en kruka vid bron, trots att det emellanåt varit alldeles för torrt och då och då vräkt ner.

 Dessutom har den varit fin hela tiden, och det är mer än man kan anklaga krukgrannan margeriterna för ...

 

Men vad heter den? Tror inte det är Million bells, men jag kan ha fel den här gången också. 

(Hörni, det här att ta kort med den smarta telefonen och sedan försöka använda dem på bloggen - det suger rätt rejält.)

Vit vår

Så här långt har våren kommit hos oss. Några vitsippor i en liten gräddkanna av melamin. Snyggt.

Gröna fingrar

Min trädgård är ett sorgligt kapitel i år.
En klematis ligger krossad under byggbråte och den stora rabatten med perenner får växa som den vill. Jag går runt den ibland, tittar på frodig kvickrot och maskrosor som behagar blomma mitt mellan akleja och solhatt, men ids inte riktigt ta mig an den.

I höst ska jag gräva upp hela rabatten, rensa bort ogräs, byta jord och flytta de gigantostora pionerna till en bättre plats.
Intalar jag mig själv och fortsätter att ge fan i ogräset.

Inomhus har jag i alla fall lyckats både ta sticklingar, plantera sticklingar och hålla liv i sticklingar. De kommer alla från de få pelargonplantor som överlevde vinterns koncentrationsläger i källaren, där de förväntades överleva utan minsta gnutta vatten.

Några blommar, till och med.

Och jag konstaterar att jag är likadan när det gäller trädgård som när det gäller datorer och tekniska prylar – jag är en användare, en user. Jag är inte intresserad av bakomvarande orsaker, om vilken jord som passar bäst till vilken planta eller hur olika delar passar ihop. Jag vill att teknik ska fungera utan ingenjörsexamen och jag vill att min trädgård ska vara blommande och tacksam utan att jag ska behöva vara där jämt och curla.

Vatten, vatten

Vilken trevlig present! En blomvattnare i form av en fin, glasklar pumla med ett rör som sticks ner i jorden och därför ser till att vattnet kommer ner till rötterna.
Min fredskalla är mycket gladare nu när den får vatten hela tiden.

Jag skulle behöva fler - till alla blommor.

Härlig helg!

En helg är till ända, och den har utnyttjats till fullo. Renovering, stickning, umgänge och ett helt gäng kassar med grejjer som lämnats på loppis. Det känns bra. Mer saker ska säljas vad det lider, och jag måste nog hävda att min ambition att göra mig av med tio saker i veckan väl har uppfyllts den här gången. Jag gjorde mig nog av med 100 saker.

Min söta lilla randiga vas hittade jag för många år sedan på loppis för inga pengar alls och den ligger inte i riskzonen för att hamna på loppis. Det är en Bo Fajans, men vem är formgivaren?

Den är en fin kamrat till vårens raraste blomma - gullvivan.



I övrigt så pågår det spännande projekt i mitt liv just nu, men jag väntar lite med att berätta om dem.

Äntligen vår!

Den ljuvliga helgen har varit som gjord för utomhusaktiviteter. Som promenad och blomplockning och fix i trädgården.


Och vill man höra en vacker visa medan solen skiner så är Allan Edwall utmärkt för den saken!

Min bästa gren

Hurra! *djup, djup ironi*
Jag har lyckats ta död på ytterligare ett gäng pelargoner. Det fungerar varje år. Jag ber maken ställa ner dem i källaren - dit jag inte gärna går själv eftersom det är där norra Europas alla spindlar bor - och sedan glömmer jag bort att de behöver åtminstone en liten skvätt vatten under vintern.
Då dör de.

Det enda förmildrande om den här bilden är att de åtminstone matchar vårt gräsliga plastgolv i matrummet. Om det nu är något att sträva efter...

Sov gott, sköna mö

Mina pelargoner är finare än någonsin. Så tråkigt för dem och mig att de ska få flytta ner i källaren för att undgå frostnätter och minusgrader.
Men hur är det nu, ska man plocka bort blommorna först?

Och den ovanligt pampiga röda blomman med mörka blad i lerkrukan heter av någon outgrundlig anledning Hitler och är sålunda inte alls någon skön mö.
Uppdatering: Jag har nu läst mig till att den också kallas för Friesdorf, tysk pelargon, Hitler, Fjärilspelargon och Smålandspelargon.

I bästa fall överlever det min omilda vinterförvaring där vatten brukar vara sällsynt, eftersom jag alltid glömmer bort det.

Skön söndag

Köpte en rosa miniros, som tillsammans med farmors gamla flickskor från 1920-talet i glaskupa, bildar ett ljuvligt stilleben.



I dag är en ditt-å-datt-dag hemma. Det betyder att jag rengjort glasluckorna till spiskassetten, planerar att baka en kaka och har lagt ut vår tuftade vardagsrumsmatta på kalla snön för att piska den. Det senaste innebär att jag fått ordentlig koll på vårt parkettgolv i vardagsrummet. Nött och inte så roligt, om du frågar mig.
Någon som vet någon kul idé att fixa till det? Kan det fungera med att slipa och olja med vitpigment i? För det här blanka, lackade gillar jag inte.

Snart väntar ytterligare pyssel i uthuset och därefter blir det promenad i solskenet. Ha en härlig söndag, du också!