Årets lärdomar i min trädgård ...

Sommarens odlingar blev som vanligt rätt röriga.
Sålådorna skötte sig okej, förutom att grannkatten trodde att en var bajslåda och sprätte runt rädisfrön och ruccolaodlingarna i början av sommaren.

Potatisen och squashen växte besinningslöst, liksom morötterna. Potatis och morötter är roligt, och ska helt klart bli fler nästa år. Men squash undrar jag fortfarande över varför jag odlar. Det är ju inte en jättekul grönsak ...

Bolltistlarna lockade i vanlig ordning till sig flygfän i stor omfattning.

Ringblommorna blev aldrig högre än en decimeter och blommade aldrig och krassen blev bedrövligt liten. Jag misstänker att det mesta berodde på utebliven vattning i hettan. Inte heller solrosorna har börjat blomma än, men det är nog vatten som saknats även där.

Och den stora rabatten är en sorglig syn där såpnejlika och stjärnflocka har spridit sig alldeles för mycket, och jag har av någon outgrundlig anledning planterat en höstgullris som är alldeles för hög och stor för sin placering. Den måste byta plats!

Men nu har jag samlat in frön från aklejor, stockros, malva och riddarsporre och planerar att ordna fler sålådor i vår. Då jädrar ska det blomma och växa.

Grodda ärtor

I morse var det sexton minusgrader och våren känns så långt borta. Jag lider av lite dubbla känslor nu, för å ena sidan vill jag åka skidor och sitta i snödrivor och grilla korv ute. Å andra sidan vill jag se de där första spirande skotten skjuta upp i rabatten och hacka is och kasta ut snöhögar för att hjälpa våren på traven lite.

I stället odlar jag ärtskott.

Gör så här:
Lite jord i en form, strö ut vanliga torkade gula ärtor och bred ut ett nytt lager jord ovanpå. Vattna och ställt ljust.
Efter en dryg vecka ser det ut så här och om någon dag kan vi klippa av skotten och äta dem.

Och min spirande odlingslust är för stunden stillad.