Rockande björnen

Nu är ju inte mänskligheten direkt känd för sin goda smak, men att utse Martin Stenmarcks 7milakliv till årets låt var väl ändå ett snedsteg som hette duga?!
Maken till nödrim och pinsamma ordval var det länge sedan jag hörde!
Patrik Isaksson, kom tillbaka - Allt är förlåtet!
Och då tillhör jag ändå dem som tycker om Martin Stenmarck, både som artist och som person. Jag har inte heller problem med musikgenren.

Några tokigheter i urval ur 7milakliv:

Jag vill kasta loss,
och lära mig slåss.
Raka av allt hår,
och bäras ut på bår.
Ta tjuren vid hornen,
och hålla dom hårt.
Bita på sanningen,
Och kväva all gråt.

Börja sluta tro,
och låta vansinnet gro.
Jag vill sparka bakut,
och göra nåt sjukt.
Släcka fyren på berget som räddade liv,
och smita från smällen med sjumilakliv.

Jag vill byta land,
och vara han som försvann.
Börja om på nytt,
och få såret mitt sytt.
När jag vänder och springer långt härifrån,
se mig som saknad, en förlorad son.

Å andra sidan får man kanske vara nöjd att han, den där Rock-Ola (Nej, Idol-Ola heter han kanske...) inte vann någon Rockbjörn trots att han var nominerad överallt.

Och visserligen är jag ett stort Winnerbäckfans, och han är värd alla priser han kan få. Inte minst för att han faktist närvarade själv på galan. Men har han verkligen gjort så mycket i år? Synts så mycket? Att han är Årets manlige artist?
Nja, säger jag.

Annars har jag inget att gnälla över nu.


Andra bloggar om: dålig text, 7milakliv Andra bloggar om: Martin Stenmarck, Rockbjörnen