Dagens långpromenad för mig och sambon gick genom skogen, fast med hus och människor på synbart avstånd. Plötsligt stod den bara där och stirrade på oss. Och vi stirrade tillbaka. Länge.
Fast det var bara jag och sambon som var ofina nog att plocka fram varsin mobil för att föreviga mötet.
Sen lunkade ena mötesparten iväg genom slyn och den andra parten fortsatte vägen fram. Undrar vem som var mest fascinerad av mötet ...
Jag antar att det här rör sig om fjolårskalvar som letar efter mamman som stött iväg dem.
Eller vad de nu gör med sina barn, älgarna.
Shit, med tanke på att vi såg en nyfiken ekorre på samma promenad och en spillkråka i går så finns det stor risk att det här utvecklas till värsta naturbloggen...
Hur jag visste att det var en spillkråka? Jag googlade på "röd hjässa" annars hade jag inte haft en susning. Jag och sambon var tämligen överrens om att det var en hackspett när vi såg den.
1 kommentar:
Mamma älg är rätt elak på våren och kalvarna är rätt förvirrade (mycket förståligt). Men mäktiga är de! //E
Skicka en kommentar