Jag är inte dålig på att göra fina loppisfynd, men jag har en överkvinna - min mamma.Senast hon hälsade på hade hon med sig ett fynd. Hopknycklad i en korg på något loppis hade hon hittat ett långt örngott med blekt korsstygnsbroderi på ena änden.
Det krävdes inte lång tid för henne att inse att:
Ett: Tyget var linne.
Två: Örngottet var handsytt.
Tre: Om man vek ut broderiet kunde man upptäcka årtalet 1847 lodrätt.
Sen betalade hon fem kronor och tog fyndet med sig hem till mig! Det är kärlek!
aW.jpg)
6 kommentarer:
Oj vilken mamma du har! Hatten av för henne.
Mycket vackrare än så blir det inte för en textilnörd som jag.
Det var ett riktigt fynd må
jag säga ! likaså din mor.
Är själv en loppis nöörd,det kallar jag för återvinning !samtidigt tänker vi på naturen
och plånboken.....
Eller hur! Bästa mamman! Jag går också igång på sånt här! Tänk att det här örngottet har överlevt 150 år!! Otroligt! Undrar vilka som vilat sitt huvud mot det...
Vilken toppenmamma!!
Skoj att göra oväntade fynd!
Kram Camilla
Oj, vilken lycka! Så vackert, och att det överlevt så lång tid! Den som skänkte det hade nog ingen aning, eller så blev det rensat efter ett dödsbo. Vilken tur att det finns folk som ser skönheten i sånt här!
Åh, så ljuvligt!
Jag blir alltid lite lätt svimfärdig av sånt här, där man förstår dels hur gammalt det är men oxå hur mycket arbete någon okänd lagt ner. O tänk att hålla i nånting som någon annan hållt i för 150 år sen!
Sanslöst. *svim*
Skicka en kommentar