Ibland hittar man saker som gör att hjärtat pinglar en lång stund efteråt. Som när jag sprang på mina mina rödvita fynd:
Skridskorna ska få hänga ute på bron, för det gamla lädret duger nog inte till att åka i längre. Men de röda snörena tilltalade mig mycket. Två rödvita haddukar med monogram och - bäst av allt - ett gäng monogramband från förr. Vackra, eller hur! 15 kronor fick jag betala för allihopa. 65 kronor gick hela laddningen på.Se, så fint:
Ett överlakan med vackert hålsömsbroderi kostade en tia...
Den broderade grisen ska tvättas och strykas och sättas upp på någon vägg. Min farmo hade en likadan, vill jag minnas. De broderade blåröda stjärnan kan nog bli fin som applikation någonstans.
Ett par nystickade ullvantar kostade enbart 40 kronor. (Galet billigt! Omoraliskt billigt!!) Kanske inte den jämnaste stickning, men jag gillade färgerna och mönstret, så jag kunde inte motstå dem. Ska ta ett tag med tvål och vatten, så kanske de jämnar till sig lite.
Och så fick jag med mig ett gäng 70-tals-retrofynd, både i form av gardiner, bonader och kuddöverdrag, men de ligger i tvättmaskinen just nu.
aW.jpg)
6 kommentarer:
Stort grattis! Som vanligt- vilka fynd du gör!
Oj oj oj oj oj! Jag har sagt det förr och jag säger det igen, dina loppisar är inte som mina loppisar. :)
Åh, exakt en sån gris hade vi när jag var liten!
Skridskorna var så söta. Vilka härliga loppisfynd du verkar göra.
Vilken loppisrunda!!! Skridskorna är ju helt fantastiska. Någon har en gång varit isprinsessa med röda snören. Och monogrammen! Jag undrar också - VAR finns sådana loppisar? Inte där jag går och rotar...
Ja, visst är det härliga fynd!
Men jag måste också påpeka att såhär ser inte alla mina loppisturer ut. En del slutar i noll fynd. Ibland kommer jag hem med sånt som jag kanske inte visar upp i bloggen. Och emellanåt gör man såna här fina fynd som man kan glädja sig åt.
SÅ mycket fina fynd! Vantarna är ju toppenfina!
Skicka en kommentar