Jag fortsätter på temat:
Visst måste han vara osedvanligt begåvad, våran lille prins? Det första julpysslet är hemma, och kommer nog få en hedersplats i jul.
Notera de vakna ögonen och den öppna munnen samt den färgstarka kroppen som uttrycker livsmod och förnöjsamhet.
Jag funderar på att erbjuda jobbets konstklubb det här fantastiska konstverket till nästa års utlottning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Underbart:) Vi är väl såna nästan alla mammor. Man vill gärna tro ens barn är nästa stora konstnär, filosof, idrottstjärna osv. Oavsett vad de bli kommer vi vara stolta eller hur?:)
Ha det gott!
Hanna
Håller med, fantastiskt! Det fortsätter man tycka när konstnären blivit stor...
Man ska ha lite hybris som förälder, det hör till. Jag älskar barnens fria pysslande. Livfullt!
Hybris är såklart en självklar del i föräldraskapet! ;-)
Lite roligt när jag såg bilden här nedanför och tänkte "hm, ser ut att vara ritad av ngn bara aaaningens yngre än vår lillebror" och mycket riktigt var det inte en text om en kommande fyraårskontroll där under! :-)
Fantastiskt fin! förutspår att den kommer att sparas för att tas fram nästa år och nästa år...och få sällskap av fler .) Vi har en hel tomterarmé på sekretären i hallen. Faktiskt lite maffigt när det blir många tillsammans (och så ramlar de inte lika lätt)
Skicka en kommentar