Ibland tar det tid

Det här skulle bli en storstilad rensa-i-röran och pyssla-helg, hade jag tänkt.
Det gick sådär.

På söndagen fick jag fem timmar på egen hand hemma. Familjen åkte och badade och tanken var att jag skulle hinna fixa och pyssla, sy och måla, rensa och greja.

Men jag gick mest runt och lyfte på saker. Sydde en söm här. Strök en grej där. Stoppade in någon sak i någon låda. Bytte plats på några tyglådor.

Och medan jag gick där och tittade ner i kassar med garn, möblerade om i någon tyghög, ställde undan något som skulle behöva ett lager färg så insåg jag att det där med att jag har lång ställtid inte bara har med mitt yrke att göra.
Jag behöver rätt mycket tid på mig även på fritiden. Jag har inte huvudet fullt med färdiga idéer utan måste få plocka med mitt en bra stund innan jag sätter igång. Och den tiden finns inte nu för tiden. Alltså blir det inte särskilt mycket pysslat. Och det grämer mig.

Men en sak fick jag färdig i helgen. Jag hittade ett par skaft till raggsockor som jag stickade för minst 15 år sedan. Av någon anledning som jag glömt bort blev de aldrig färdiga utan fötterna revs upp för kanske fem år sedan.
Men skaften blev kvar. Jag plockade upp maskorna och avslutade med ett varv petrolblått garn innan jag maskade av. Nu har jag ett par handledsmuddar/sockskaft till vintern.

Tjoho! Ett färdigt pyssel! Vad glad jag blir!