16 oktober 2012

The swan

Nä. Det finns ingen vettig förklaring, inga giltiga ursäkter eller sansade analyser bakom det här loppisköpet.
Mer än att det är en galen pryl, och jag är ju övertygad om att inredning måste innehålla ett visst mått av knasighet om den ska vara intressant.


Alltså fick den virkade, stärkta svanen följa med hem. Och alltså fick den en tjusig placering i köket, på min fina Sandbergs-tapet.

I mitt jobb har jag förmånen att få titta in i många hem, ofta när jag gör reportage om inredning och stil. Och det slår mig emellanåt att när det är som mest påkostat och stajlish så är det också rätt trist. När allt är så där in i bänken fengshuiat och utrensat och sparsmakat och i brist på personliga saker blir det i stället bara ängsligt och trist. Det spelar ingen roll hur färgmatchat det är.


3 kommentarer:

Ingmarie sa...

Tänk en sån svan har jag virkat för många år sen .
Nu måste jag ju ner i lådor och skåp och leta upp ,,
Jag tyckte de var härligt att se ...
ha det bäst ....

Ung Tant sa...

Tycker att du har rätt i att många som har inrett i 'god smak' ofta har det rätt tråkigt hemma. Jag älskar grejer som den svanen. Föremål som som sticker ut, helst hysteriska och balanserar på gränsen mellan snyggt och fult. De är de bästa.

QueenOfNight sa...

Åh nu måste jag ju fota den svanduk som min mor inte kunde låta bli att köpa på loppis... Återkommer om minnet inte sviker ;-)

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin